Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

142 Isabell Schierenbeck
kulturella attribut därmed möjlighet att slå igenom i myndighetsutövningen.
Att de kulturella egenskaperna upptar frontlinjebyråkraternas resonemang
i så pass stor utsträckning talar för att klienterna inte bemöts i
enlighet med de förvaltningsdemokratiska principerna om likabehandling
och lika prövning i ärendehanteringen. Istället framstår de
kulturella skillnaderna som en naturlig utgångspunkt i frontlinjebyråkraternas
handläggning, vilket talar för att frontlinjebyråkraternas i
vissa fall negativa uppfattningar om invandrarklienternas kulturella
egenskaper är en del av den faktiska myndighetsutövningen.
Resultatet styrks vidare av den del av studien som undersöker
frontlinjebyråkraternas arbete med invandrarklienter. Myndighetsutövningen
utmärks av ett omhändertagandeperspektiv där frontlinjebyråkraterna
kan sägas utöka sitt uppdrag baserat på uppfattningen att
invandrarklienter behöver stöd och hjälp (undervisning, uppfostran,
samtalskontakt) i annan omfattning (och form) än vad som ryms inom
uppdraget. Den kritik som omnämndes inledningsvis, som bland annat
innefattar att invandrarklienter tas emot inom ramen för socialförvaltningens
verksamhetsområde, får därmed stöd. Det är möjligt att
invandrarklienterna, som ett resultat av denna ordning, kommit att
betraktas som individer med sociala problem och att dessa uppfattningar
fått spridning inom andra verksamheter som arbetar med
invandrarklienter.
De kulturella faktorerna är exempel på attribut som, enligt de
integrationspolitiska utgångspunkterna, inte är förhandlingsbara.
Grundtanken inom integrationspolitiken är att de kulturella attribut
som omger en individ inte skall ifrågasättas eller utgöra ett hinder för
delaktighet i samhället. Häri ligger den stora skillnaden från dem som
förespråkar en assimilationspolitik. Resultatet från undersökningen
tyder snarare på att frontlinjebyråkraterna har en inställning där de
kulturella faktorerna i många fall diskuteras utifrån ett assimilationspolitiskt
förhållningssätt.
Vilken betydelse har det för invandrarklienternas möjlighet till delaktighet
i samhället om frontlinjebyråkraternas inställningar får
genomslag i myndighetsutövningen? Undersökningen visar att de nya
samhällsmedborgarna inte ”ryms” inom ramen för välfärdsstatens
kollektiv och att invandrarklienter därmed riskerar att inte få ett
bemötande baserat på samma grunder som klienter med annan bakgrund.
Invandrarklienternas behov, önskemål och förutsättningar riskerar
därmed att inte beaktas i rimlig utsträckning och gå förlorade. En
myndighetsutövning som inte förmår ta som utgångspunkt de enskilda
individernas önskemål och förutsättningar riskerar att få som resultat