Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

36 Ludvig Beckman
om medborgarskapets rättsliga eller demokratiska betydelse, utan om
det sinnelag som manifesteras när en person önskar bli svensk
medborgare. Ledamöterna menade att en ansökan om medborgarskap
visar att personen ”känner […] samhörighet med landet” (KU
1977/78:147). En känsla av ”samhörighet” ansågs vara ett önskvärt
sinnelag, till och med nödvändigt, för att få delta i det politiska livet.
Att brister i samhörighetskänslor får konsekvenser för individens
politiska rättigheter är en tanke med anor. I många länder som fråntar
dömda brottslingar rösträtten, under fängelsevistelsen eller rentav
permanent, är ett vanligt motiv att brottslingen visat sig illojal mot
samhällsgemenskapen (se Lippke 2001:561). I den svenska lagstiftningen
fanns tidigare ett liknande synsätt. ”Ärelöshet” infördes som
straffpåföljd i brottsbalken 1732 vilket senare omvandlades till ”lagen
om förlust av medborgerligt förtroende”. Förutom den rena vanäran
innebar straffet ett fråntagande av de politiska rättigheterna, inklusive
rösträtten. Straffet avskaffades 1936, vilket var ett år innan kravet på
”politisk neutralitet” för utländska medborgare infördes (SOU
1935:60:23–47).
En uppenbar svårighet med kraven på samhörighet och lojalitet är
att finna kriterier som inte är godtyckliga – som är precisa och relevanta.
Det är förvisso förhållandevis enkelt att avgöra vem som är
”utlänning” eller brottsling. Men det är förstås aldrig helt säkert att
alla utlänningar och brottslingar verkligen är illojala – lika lite som vi
kan vara säkra på att alla icke-kriminella svenska medborgare
verkligen är lojala eller känner ”djup samhörighet” med landet. Regeringen
gjorde en liknande iakttagelse vid införandet av kommunal
rösträtt för utländska medborgare. Den ansvarige ministern konstaterade
i det fallet att innehav av utländskt medborgarskap ”inte betyder
att han inte känner samhörighet med landet” (Prop. 1975/76:23:90).
Den territoriella tillhörigheten
Från tanken att samhörighet är en förutsättning för politiskt inflytande
drogs slutsatsen att en längre tids vistelse i landet borde vara ett
villkor för politiska rättigheter. Efter en tids boende i landet tänktes
samhörighetskänslorna infinna sig, och därmed skulle lojaliteten vara
säkrad. Men kunde då inte boende i sig lika gärna anses vara ett tillräckligt
villkor?
Utredningen om införandet av kommunal rösträtt för utländska
medborgare anförde resonemang i den riktningen. Utredaren förordade
en utvidgning av den kommunala rösträtten till alla vuxna boende