Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

150 Carl Dahlström och Ulrika Möller
karaktär har förändrats, från en till stor del nordisk arbetskraftsinvandring
till flykting- och anhöriginvandring från andra delar av världen
(Lundh och Ohlsson 1999). Dessutom har den etniska segregationen
tilltagit (Strömblad 2003). Dessa omständigheter har till viss del förändrat
förutsättningarna för statens strategi, och eftersom den från
början anpassades till målgruppen borde förändringar i målgruppen
leda till förändringar av strategin. En ökad andel invandrare från diktaturer
kunde till exempel ha förväntats leda till ökade insatser för att
informera om demokratins funktionssätt eller kanske till ökade insatser
för att aktivera de nya samhällsmedborgarna i demokratiska
organisationer och nätverk. En ökad etnisk segregation skulle ha
kunnat leda till att statens insatser inriktades på att öka den demokratiska
aktiviteten i segregerade områden. Kort sagt, mycket talar för
att olika sätt att komma tillrätta med problemet borde ha testats under
perioden. 1
I detta kapitel visar vi att strategin förändrats i förvånansvärt liten
utsträckning och vi förklarar varför så är fallet. 2
Vår undersökning visar att den strategi som Rösträttsutredningen
föreslog 1975 i anmärkningsvärt hög grad väglett statens insatser
sedan dess. Den utgick från att den nya väljargruppen kännetecknades
av bristande samhällskunskaper och begränsade möjligheter att ta till
sig information på svenska. De behövde därför läras att bli goda väljare.
Utformningen av strategin har därefter styrt statens agerande och
låst den vid ett och samma handlingsmönster. Ansvarsfördelningen
mellan myndigheter och partier kombinerat med en ofta passiv regering
fick dessutom under 1980- och 1990-talen, oönskat, konsekvensen
att ambitionsnivån sänktes. De få förändringar av strategin som har
ägt rum har varit både mindre och kommit senare än vad man kunde
1 Det är viktigt att påpeka att vi varken kan eller vill uttala oss om huruvida andra
strategier hade varit mer framgångsrika. Det vi poängterar är att det är konstigt om
inga nya vägar prövas om den inslagna vägen verkar leda fel. Det är fullt möjligt att
valdeltagandet idag hade varit ännu lägre bland utländska medborgare om ingen
strategi alls eller andra – sämre – strategier hade prövats. Klart är i vilket fall att
strategin under långa perioder uppfattats som misslyckad och det finns inga tecken,
varken i statliga utredningar eller i berörda myndigheters årsredovisningar, på att
information varit tillgänglig som gjort det möjligt att avgöra om den inslagna vägen
varit den bästa av ett antal mindre goda alternativ (SOU 1975:15, 1982:49, 1984:58,
1996:55; SIV 1976, 1977a, 1979a, 1979c, 1980, 1981, 1983, 1991, 1992).
2 I det här kapitlet analyseras enbart de åtgärder som är riktade till väljargruppen
utländska medborgare som är bosatta i Sverige. Observera att denna grupp bara är en
del av gruppen invandrare, en annan grupp är t.ex. naturaliserade svenska medborgare.