Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 1 Engagemang, mångfald och integration – en introduktion 11
förklaringar till varför människor som ytligt sett tycks befinna sig i
likartade omständigheter kan uppvisa olika grad av demokratisk delaktighet.
Kunskap av detta slag ger i förlängningen också underlag för
en diskussion om hur samhället och dess institutioner kan behöva förändras
– givet att vi i högre grad vill försöka förverkliga demokratins
ideal om politisk jämlikhet.
En central uppgift blir då att identifiera hinder av olika slag, inbegripet
sådana som i förstone är mindre uppenbara. Det är tänkbart att
invandrade, eller vissa kategorier av invandrade, diskrimineras på mer
eller mindre subtila sätt, både av politikens regelverk och av normer
och konventioner i den reellt existerande demokratins vardag. Att
möta budskap om att man inte riktigt ”passar in” eller uppleva att ens
åsikter inte tas på allvar kan förmodas resultera i en sämre tilltro till
den egna politiska förmågan och ett minskat politiskt intresse
(Dahlstedt 1999:85–94, 2000; jfr Gaventa 1980; Schneider och
Ingram 1997:200–201). På motsvarande sätt skulle också institutionella
restriktioner kunna resultera i en svagare delaktighet i demokratin.
Det mest uppenbara exemplet torde här vara frånvaro av rösträtt. Allt
annat lika upplever sannolikt den individ som inte är röstberättigad i
samtliga val, utan endast i lokala, oftare valhandlingen som
meningslös, och väljer kanske därför att helt avstå från att rösta
(Adman och Strömblad 2000:45–46).
Man kan emellertid också vända på problematiken för att, i konstruktiv
anda, istället försöka identifiera möjligheter. Frågan blir då
vilka åtgärder som skulle kunna motverka, eller kompensera för,
strukturella hinder och därmed befrämja invandrades deltagande i
politiken. Riktade offentlig-politiska åtgärder kan genomföras i syfte
att öka en viss befolkningsgrupps delaktighet i demokratin; att exempelvis
sprida kunskaper i invandrargrupper om hur allmänna val i
Sverige genomförs kan tänkas ge avtryck i en högre grad av
motivation. Den som får inblick i ett system kan nog ofta förväntas bli
mer intresserad av detsamma.
Hur sådana de facto genomförda åtgärder har utformats (och utvärderats)
ska vi se intressanta exempel på längre fram i boken. Men vi
ska också se hur man, med hjälp av principiella argument om hur ett
demokratiskt och rättvist samhälle bör vara beskaffat, kan reflektera
över tänkbara – om än inte realiserade – institutionella förändringar i
det svenska politiska systemet. 8
8 En dylik reflektion kan givetvis också inspireras av faktiska förhållanden i andra
politiska system, se vidare Jarstad i denna volym.