Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 3 ”En av 1,8 miljoner!”: Röster från ett monokulturellt partiliv 57
Integrationsverkets José Alberto Diaz (2002) menade besviket att
partiet återigen visat att man ”inte klarat av att lyfta fram duktiga
politiskt aktiva invandrare på ledande poster i rikspolitiken”.
Varför är det då allvarligt att ingen av ministrarna hade utländsk
bakgrund? Enligt Diaz’ huvudargument är det allvarligt framför allt
därför att det försämrar ”möjligheterna att effektivt utveckla politiken
inom integrationsområdet”. Argumentet är att personer med utländsk
bakgrund har flera av de egenskaper som en regering desperat behöver:
”grundliga kunskaper om integration och diskriminering”, ”gedigen
erfarenhet av det mångkulturella” och ”etablerade kontaktnät med
de nya medborgargrupperna”.
En argumentation som tar fasta på underrepresenterades ”annorlunda”
erfarenheter är emellertid, som vi ska se i slutet av detta kapitel,
diskutabel av flera skäl.
”Jag har visat att det är möjligt”
Enligt en tankegång som återkommer i demokratiforskning såväl som
bland politiska företrädare är förebilder och symboliska handlingar av
stor demokratisk betydelse. Tanken är att det, särskilt för underrepresenterade
grupper, är väsentligt att visa att de faktiskt har lyckats
uträtta något betydelsefullt. I en tidningsintervju uttryckte sig till
exempel den socialdemokratiska riksdagskvinnan Nalin Pekgul, i en
sådan anda: ”Det sägs att flyktingar har såna hinder, att det är omöjligt
för dem att ta sig fram. Men jag var 13 år när jag kom till Sverige och
27 när jag kom in i riksdan. Jag har visat att det är möjligt” (Expressen
17 september 2001).
Förebilder och symboliska handlingar är, enligt argumentationen,
väsentligt både inåt, för individen eller gruppen själv, och utåt, för
demokratin eller för det omgivande (majoritets)samhället.
Argumentet bygger på premissen att skev representation minskar
såväl medborgares stöd för, som engagemang i, beslutsfattande processer.
I bekymrad ton noterar exempelvis SNS Demokratiråd: ”Snedvridningen
gör det tydligt att varje medborgare inte behandlas jämlikt
och neutralt. I förlängningen kan denna typ av diskriminering få synnerligen
allvarliga konsekvenser för demokratin” (Rothstein m.fl.
1995:69).