Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...
Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...
Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
232 Mats Lundström<br />
Men även i frågor som rör fakta, t.ex. om vad som orsakar lidande<br />
eller vad som skapar välfärd, måste man ha en gemensam kunskapssyn.<br />
En saklig diskussion om t.ex. rituell slakt eller kvinnlig omskärelse<br />
måste bygga på medicinska fakta.<br />
En rimlig moralisk argumentation förutsätter också en rimlig empirisk<br />
argumentation. För att ta ställning moraliskt måste man ha kunskap<br />
om vad som orsakar lidande (<strong>och</strong> välfärd). Därför är respekt för<br />
fakta inte bara en intellektuell fråga utan även en moralisk fråga.<br />
Man har ansvar för den verklighetsuppfattning som ligger till<br />
grund för ens handlande. <strong>Om</strong> man underlåter att pröva sin verklighetsuppfattning<br />
kritiskt riskerar man att begå fel handlingar. Detta<br />
ansvar gäller naturligtvis också medborgarkollektivet i en demokrati.<br />
Ekonomisk politik, sjukvårdspolitik, utbildningspolitik, miljöpolitik<br />
<strong>och</strong> åtgärder inom andra politikområden måste vila på informerade<br />
beslut (se Hermansson 2003). Därför måste också debatten<br />
föras med sakliga argument. Det faktum att man kan vara oenig om<br />
vilka sakpåståenden som är riktiga utesluter naturligtvis inte att det är<br />
möjligt att vara saklig. Inte heller oenighet i grundläggande moraliska<br />
frågor utesluter att det är möjligt att argumentera opartiskt för en viss<br />
ståndpunkt.<br />
Kravet på opartiskhet i en normativ diskussion motsvaras av ett<br />
krav på intersubjektivitet i en saklig diskussion. Man bör avstå både<br />
från partiska argument <strong>och</strong> argument som bygger på privata övertygelser<br />
som inte kan kontrolleras av andra.<br />
Men varför skall religiösa människor t.ex. en troende katolik eller<br />
en troende muslim avstå ifrån att åberopa övertygelser som hon eller<br />
han faktiskt tror är sanna? Samma fråga ställs anhängare av sekulära<br />
livsåskådningar inför. Varför skall en anhängare av en liberal individualism<br />
som hyllar autonomi <strong>och</strong> självförverkligande avstå från att<br />
hävda denna uppfattning i ett offentligt samtal om statens syfte?<br />
Enligt Rawls (1995:54–58, 110–118) bör man inte åberopa argument<br />
vars giltighet bara grundas på privata övertygelser. Man bör visa<br />
”epistemologisk återhållsamhet”, som Thomas Nagel uttrycker det (se<br />
Barry 1995:177–188 för en diskussion). Man bör helt enkelt acceptera<br />
att reglerna för ett offentligt samtal är sådana att det inte går att<br />
övertyga alla i vissa frågor, trots att man själv är övertygad. Det<br />
faktum att man valt att argumentera offentligt i syfte att nå enighet,<br />
innebär att man måste avstå från argument vars grund inte är tillgänglig<br />
för andra.<br />
Enligt Brian Barry (1995:177–188) är dock idén om<br />
”epistemologisk återhållsamhet” motsägelsefull. Varför skall man<br />
avstå från att försöka övertyga andra om en ståndpunkt (i moral eller i
Change language