Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

68 Magnus Dahlstedt
röster säger till och med om att de känner sig utnyttjade som ”politiska
alibin” av partiets ledande skikt. Sirkka beskriver hur hon vid partimöten
måste ta till orda för att ”hennes” frågor och perspektiv ens ska
komma upp på dagordningen. ”Om det sitter ett antal svenskar på ett
möte så kommer man inte på det där invandrarperspektivet om det inte
finns någon som har invandrarperspektivet med sig”. Hon fortsätter
med att berätta om sina erfarenheter som ”invandrarpolitiker”.
Sirkka: Som invandrarpolitiker […] blir [man], oavsett om man vill det eller
inte, en representant för invandrare. Är du från Afrika ska du veta hur zigenare
har det, alltså hur resten av världen har det, utöver svenskar. Man blir
alltså representant för resten av världen! Och det kan man ju aldrig på något
sätt leva upp till. […] När man diskuterar arbetslöshet så pratar svenskarna om
ungdomar, man pratar om de som är över femtiofem år, men det är ingen som
frågar: ”Men de här somaliska kvinnorna eller irakiska männen?” Jag menar,
man tänker på annorlunda sätt. […] Man blir jämnt representant, man pliktbeläggs
eller tar automatiskt det där uppdraget att föra fram invandrarfrågor.
Magnus: Hur kommer det sig, då?
Sirkka: Jag vet inte. […] [N]är jag sitter på ett möte, där det sitter en massa
svenskar och diskuterar om olika saker. Det är ingen av de svenskarna som
kommer på att tänka på invandrare, utan det är du som kommer på att tänka på
det.
Hon menar, liksom flera förtroendevalda, att ”integrationsfrågan” idag
är tämligen lågt prioriterad i partierna. ”Invandrarskap” och ”integrationsperspektiv”
är snarast ett politiskt reservat dit förtroendevalda
med ”annorlunda bakgrund” hänvisas. Samtidigt är hänvisningar till
”invandrarskapet” och ”integrationsperspektivet” återkommande i det
vardagliga partipolitiska arbetet. Det är något som förtroendevalda
med ”annorlunda bakgrund” i olika avseenden tvingas förhålla sig till,
vare sig de själva så önskar eller inte.
När de figurerar i dagspressen är det exempelvis nästan uteslutande
för att diskutera ”integrationsfrågor” eller för att kommentera sitt
”ursprung”, inte först och främst för att kommentera allmänna politiska
och samhälleliga angelägenheter.
Även om partierna utåt, i kongresstal och officiella deklarationer,
må tala om att ”integrationsfrågan” gäller hela det svenska samhället,
inte enbart ”invandrare”, så är det flera av de intervjuade som vittnar
om att det först och främst är förtroendevalda med utländsk bakgrund
som själva får driva ”integrationsfrågan”.