Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 6 Statens väljarskola 153
Tidigare samma år, under våren 1968, hade en parlamentarisk
utredning tillsatts för att se över invandrarpolitikens principiella
utformning. IU presenterade 1974 sitt slutbetänkande, i vilket tre mål
föreslogs. 7 Målen parafraserade den franska revolutionens slagord och
löd: jämlikhet, valfrihet och samverkan (SOU 1974:69:93–96). I samverkansmålet
betonades särskilt deltagandet. IU skrev bland annat att,
”[...] invandrarna bör engageras för svenska samhällsfrågor och att det
bör bli lättare för dem att aktivt delta i det svenska politiska och fackliga
arbetet” (SOU 1974:69:96). En enig riksdag antog målen 1975
(Prop. 1975:26, bet. 1975:InU6, rskr. 160).
Vikten av ett aktivt politiskt deltagande har därefter aldrig ifrågasatts,
trots att invandrarpolitiken har utretts flera gånger. Under 1980talet
granskades den svenska invandrarpolitiken bland annat av
Invandrarpolitiska kommittén (IPOK) och Diskrimineringsutredningen
(DU) (SOU 1984:55; SOU 1984:58). Invandrarpolitikens mål
utvärderades och valfrihetsmålet preciserades i den efterföljande propositionen,
men i övrigt låg målen fast (Prop. 1985/86:98, bet.
1985/86:KU23, rskr. 302). Invandrarpolitiken omformulerades sedan
under slutet 1990-talet. Den kommitté som tillsattes 1994 för att
utreda invandrarpolitiken – även den kallad Invandrarpolitiska kommittén
– föreslog nya målformuleringar för politikområdet, men utan
att tona ner vikten av invandrarnas politiska deltagande (SOU
1996:55). I propositionen, 1997, skrev regeringen att:
För att den generella politiken skall präglas av den mångfald som finns i samhället,
bör i princip alla vara med och utforma den och ta ansvar för den. Detta
kan ske först om mångfalden återspeglas i samhällets institutioner och i de
demokratiska beslutsprocesserna (Prop. 1997/98:16:24–25).
Det politiska deltagandet har alltså varit, och är, ett viktigt mål för
invandrarpolitiken.
Mätt i valdeltagande verkar politiken emellertid ha misslyckats.
Valdeltagandet bland utländska medborgare bosatta i Sverige har
sjunkit sedan rösträttsreformen genomfördes. Valdeltagandet i kommunalvalet
1976 var knappa 60 procent. Det betraktades då som en
den äldre termen för politikområdet – invandrarpolitik – och inte den nyare termen –
integrationspolitik.
7 Redan 1966 hade emellertid en arbetsgrupp med uppgift att bereda och vidta invandrarpolitiska
åtgärder tillsatts inom inrikesdepartementet ledd av Kjell Öberg, som
senare kom att bli Invandrarverkets förste generaldirektör. Den tog namnet Arbetsgruppen
för invandrarfrågor och kom att vara inflytelserik över invandrarpolitikens
utformning under slutet av 1960-talet (Bjurlöw 1968:289).