Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

130 Isabell Schierenbeck
mycket om att klienterna inte blir förstådda i myndighetsmötet. Frontlinjebyråkraterna
menar dock att de med tiden lär sig förstå ”invandrarsvenska”,
och vissa intervjupersoner talar om hur de märker att de
själva i mötet med invandrarklienter talar en förenklad svenska. Man
kan naturligtvis ifrågasätta om det skall anses tillräckligt att ”prata
med kroppen”, eller om det är acceptabelt att det råder en osäkerhet
huruvida klienten har förstått vad som har sagts i ett myndighetssammanhang.
Dessutom kan man fundera kring betydelsen för
myndighetsutövningen i de fall som tolk används i jämförelse med de
fall där tolk inte används. Det är hos frontlinjebyråkraterna beslutet
om att hyra in tolk eller inte ligger, och frontlinjebyråkraternas beslut
får stora konsekvenser för myndighetskontakten och det fortsatta
utbytet.
Psykisk ohälsa lyfts fram som ett problem och är förknippat med
invandrarsituationen. Frontlinjebyråkraterna talar om trauman, livskriser
och invandrarsituationens realiteter som utmärkande för invandrarklienterna
och deras livssituation i det nya samhället.
Många av dom har olika psykiska problem som man märker. Man kan känna
väldigt väl att den här personen lider av någon form av störning, plus att man
inte varit ute…det är svårt att placera ut dom, och för de själva att veta vad
dom vill också. De har så mycket annat att tänka på. 13
Jag tror att det är mycket att de inte är färdiga mentalt för att komma och
söka…för att de vet inte om de skall stanna i Sverige, om de skall satsa på
någonting här, eller om de skall flytta hem igen. Och så länge de inte har
bestämt sig för det så är det svårt att göra någon långsiktig planering. 14
Intervjupersonerna ovan menar att de ”psykiska problem” som många
av invandrarklienterna lever med gör dem oförmögna att fokusera på
framtiden och besluta sig för vad de vill med sina liv. De är inte
”färdiga mentalt” för att söka arbete eller påbörja en utbildning. Motivationsarbetet
försvåras av att klienterna lever i två världar, och inte
alltid vet om de kommer att stanna i Sverige eller återvända till sitt
hemland. Detta är ett tillstånd frontlinjebyråkraterna menar leder till
passivitet, och som också försvårar en mer långsiktig planering.
Frontlinjebyråkraterna (på arbetsförmedlingarna) hamnar i en position
där de upplever att många klienter som kommer till arbetsförmedlingen
inte står till arbetsmarknadens förfogande, och därför inte borde
13 Frontlinjebyråkrat citat 3.
14 Frontlinjebyråkrat citat 4.