53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

UTVECKLAD DÖS
Den utvecklade dösen tillhör tiden omkring 3500-3350 f.Kr. och härstammade
från urdösen. Den kan i Sverige också kallas dös av typ 2-3. Samtliga
dessa hade en kammaröppning nere vid markplan och de flesta hade
vid öppningen också en kort gång som är betydligt lägre än kammaren.
Gångtak förekommer dock aldrig. Kammaren består av 4 väggstenar hos
typ 2 och är i det närmaste absolut kvadratisk i formen. Dessa förekommer
främst i Bohuslän där den är mer symmetrisk. Typ 3 har en femsidig
form. I Skåne är formen betydligt mer oval och utsträckt än i Bohuslän. I
de fall där formen är utsträckt framträder det med all tydlighet att gången
placerades på ena kortsidan och aldrig på långsidan.
STORDÖS
Stordösen efterträdde den utvecklade dösen omkring 3400-3350 f.Kr.
men slog aldrig igenom som idé i Sverige eftersom gånggrifterna tog över
istället. Bara några enstaka megalitgravar kan räknas till denna grupp. De
berörda dösarna avviker från det generella vad gäller dösar på en viktig
punkt, eftersom de har fler än 5 väggstenar i kammaren. I tre av fallen
(Säve, Järrestad och Tofta) är det förhållandevis uppenbart att de bör ha
haft de tyska stordösarna som förebild, medan den fjärde (Valla på Tjörn)
inte kan ges en tillfredsställande förklaring vad gäller inspirationskällan,
eftersom den tycks ha haft andra förebilder.
GÅNGGRIFT
Med introduktionen av gånggriften c:a 3350 f.Kr., som ett nytt stilideal
bland megalitgravarna, ändrades stora delar av konstruktionen någorlunda
samtidigt. Kammaren blev generellt sett större och fick 6 eller fler
väggstenar. Kammaröppningen placerades på långsidan istället för på
kortsidan. Samtidigt blev gången längre än tidigare och fick takblock.
Gravläggning och annan verksamhet omkring gånggrifterna sannolikt
upphörde c:a 2950 f.Kr. och återupptogs delvis, om än i starkt förändrad
form, vid övergången till senneolitikum c:a 2400 f.Kr. Gånggrifterna i
Sverige kan indelas i tre undertyper. Möjligen har viss verksamhet fortsatt
ända fram till c:a 2800 f.Kr. men knappast längre.
128