53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

som kan förklaras eftersom den skiljer sig från det normala eller det som
gäller de flesta i samhället.
Olika syften med att anlägga tempel
Ett tempel kan i praktiken vara hur enkelt som helst och rent av sakna
synliga beståndsdelar och endast utgöra en viss plats som de aktuella besökarna
känner till och återkommer till, i avsikt att utföra vissa andliga aktiviteter.
Både för att underlätta dessa och för att manifestera viktiga delar i
riter och andra andliga aktiviteter samt myter, sägner i kosmologin, uppfördes
ofta ett byggnadsverk som i sig återgav eller möjliggjorde väsentliga
delar av dessa aktiviteter.
Religiöst sett kan man mena att den sanna platsen för ett tempel är
inom människan ifråga, i tankarna och medvetandet, men att det emellanåt
kan behövas förstärkning eller påminnelser av olika slag samt en manifestering
av viktiga delar av det religiösa eller kosmologiska innehållet.
Valet av plats, byggnadsmaterial, orientering och riktning, storlek och
proportioner, utformningsdetaljer, utsmyckning och inredning är några
egenskaper som kan vara symbolbärande. Templet ska på så vis hjälpa till
att leda tankarna åt ett visst håll och underlätta för individen att få medvetandet
i rätt sinnesstämning och tillstånd.
Vad gäller inredningen kan den både bestå av det permanenta och
sådant som fördes dit vid vissa tillfällen, precis som diverse föremål som i
annat fall förvarades på annan plats. Indirekt kan man även inräkna den
personliga utsmyckningen hos dem som var närvarande, i den mån som
detta var styrt av de andliga aktiviteterna.
För att förstärka platsens betydelse och öka den andliga betydelsen
kunde det förekomma att man även gravlade en enda eller ett flertal personer
i dem eller nära intill dem, såsom under golvet inne i byggnaden eller
på ett annat framträdande ställe. De personer som placerades ovanför
golvet bör snarare betraktas som reliker, medan endast de som placerades
under golvet eller på annan försluten plats i själva byggnaden kan ses som
gravlagda i ordinära gravar.
Vissa tempel saknar gravar, antingen för att de var för heliga för att
tjäna detta ändamål eller för att de helt enkelt inte har inhyst och omfattat
sådana aktiviteter där de dödas närvaro har haft någon betydelse. En del
tempel kan ha och förvara heliga föremål på ett liknande sätt, där föremålens
närvaro medför samma andliga förstärkning som vad gravarna gör i
andra fall. När man således finner exklusiva föremål på betydelsefulla
platser av andlig art från forntiden, är det därför oklart om det verkligen
var en grav där alla lämningar från individen förmultnat eller om det var
en helig deponering av föremål. Denna fråga är aktuell i en del fall av slutna
kammare i mycket tidiga Tumulus i Bretagne, vilka skiljer sig genom
att de saknar gång och kammaröppning samt att de är runda i formen, där
592