53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

De forntida hus som påträffas är normalt runda, ovala eller rektangulära
i formen. Sällan påträffas andra former. Ett av undantagen är nordiska
långhus från yngre järnålder, vars långsidor är utåtbuktande eller konvexa,
men de är ovanliga och kallas ibland för hövdingahallar, eftersom
de sannolikt bara var avsedda för ett litet urval personer i den övre delen
av hierarkin. Ett annat undantag är de långhus som byggdes inom den
bandkeramiska kulturgruppen och dess närmaste efterföljare, vars ena
kortsida är påtagligt kortare än den andra så att huset får en trapezoid
form. Vissa hus inom denna period och kulturgrupp kan vara rektangulära
eller bara svagt trapezoida, men aldrig runda eller ovala. Trots flera hundra
kända hus måste dessa former anses vara en ovanlighet, med tanke på
tidsrymden av drygt 2000 år och att en relativt stor del av nordöstra Europa
berörs. Å andra sidan är dessa trapezoida och rektangulära hus mer
sannolikt en form av kulthus, eftersom de inte är boningshus, vars form
och storlek vi är så gott som fullständigt ovetande om.
Precis som dess föregångare vid Lepenski Vir, låg dessa bandkeramiska
långhus alltid samlade i större eller mindre grupper. Trots den allmänna
förekomsten av dessa hus inom den berörda kulturgruppen, spreds de inte
vidare till andra kulturgrupper. I stället försvann de från många områden
redan runt 3500 f.Kr. och upphörde helt omkring 2900 f.Kr.
Husen vid Lepenski Vir har ingång mitt på den bredare av kortsidorna.
Husens form och dess detaljer blev en viktig förebild till de trapezoida
långhusen inom den bandkeramiska kulturen, oavsett om de egentligen
härstammade från Svarta Havet eller inte, vilka i sin tur var förebild till
långhögarna (från c:a 4200 f.Kr.) i norra Europa och då främst i norra Polen,
på Jylland i Danmark och i södra England. Dessa långhögar var inte
alltid trapezoida. Rektangulära långhögar förekommer också, precis som
hos långhusen. Ett mindre antal avlånga högar med närmast oval form
förekommer också, men har andra drag, såsom parallella diken längs sidorna,
vilket framhäver likheten och ursprunget för byggnadstraditionen.
Långhögarna i norra Europa finns i två varianter, dels de som har den
jordhög som gett typen dess namn och dels de som saknar hög men som
har långhögens form, storlek och proportioner sett ovanifrån, vilka istället
återges med hjälp av en kantkedja. Möjligen har den sistnämnda gruppen
haft uppspända tält eller dylikt över anläggningen, vilka återgivit den
typiska formen för långhögar och långhus. Kombinationer finns även, där
högen haft en kantkedja av resta stenar eller i sällsynta fall av liggande stenar.
En variant på långhögarna är när de istället byggts av mindre stenblock
och bildar långrösen, som förekommer i Skottland och på Irland.
Den viktigaste skillnaden mellan långhus och långhögar är inte konstruktionen
i sig, utan förekomsten eller avsaknaden av gravar innanför
kantkedjan eller den yttre kanten på den omgivande högen. Långhögarna
371