53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Efter påverkan från Frankrike lyftes kammaren upp och blev synlig innan
den fick gång som ledde in till kammaren. Uppdelningen av sidorum kan
från början förslagsvis ha varit en form av sektionsindelning, som senare
växte och blev så markant att sektionerna blev till egna små kammare.
Inre rum
På de brittiska öarna fick en del av de äldre megalitgravarnas stenbyggda
kammare en indelning i tre små och relativt jämnstora rum som följde
efter varandra i riktning bort från kammaröppningen och gången. I ett
senare skede ökade variationen i storlek och antal. Exakt samma egenskap
finner vi i mallen från Lepenski Vir. Där byggdes alltid härden i de yngre
husen efter proportionen 1:3 och de hade en längdriktning bort från förgården.
I de fall som storleken på rummen i megalitgravarna varierar, är
det vanligt att de ökar i storlek ju längre in man kommer, men hos en del
är det den mellersta kammaren som är störst, men ytterst sällan den kammare
som är närmast gången.
Denna speciella indelning i tre inre rum blev senare utvecklad ytterligare
i södra England, där istället en korridor hade 2-3 sidorum per sida
samt ibland ett enskilt rum rakt fram och längst bort från öppningen.
Denna planlösning spreds till Bretagne och blev senare även normgivande
på Malta, där varje uppsättning med sidorum dock minskar i storlek med
avståndet från öppningen. En viktig skillnad är att templen på Malta är
väsentligt större än motsvarande megalitgravar i England, Kanalöarna och
Frankrike.
Under megalitgravarnas yngsta fas ökade antalet inre rum i Skottland
och kunde bli åtskilligt fler, så att konstruktionen kan förväxlas med sektionsindelningar.
En avlägsen variant på detta tema är gången i en del gånggrifter i Skåne
och Danmark, vars karmstenar delar in gången i tre närmast jämnstora
delar.
Sidorum och bikammare
Medan de inre rummen placerade på rad ofta har ungefär samma bredd
inbördes, är sidorummen eller bikamrarna betydligt mindre än den huvudsakliga
kammare som de är anslutna till. Dessutom kan deras ingångar
vara placerade nästan var som helst längs huvudkammarens väggar, men
många är antingen placerade mitt emot kammaröppningen och rakt fram i
gångriktningen, vilket hos en del typer är detsamma som längst bort från
gången, eller bredvid varandra med vissa mellanrum längs kammarens
båda långsidor, när kammaren har ingången på kortsidan. Den sistnämnda
varianten är vanligast på de brittiska öarna och i nordvästra Frankrike. I
Bretagne och södra England byggdes, i ett något senare skede av megalit-
398