53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

innersta ändläget, varefter avståndet mellan ändlägena ökar igen. Efter
230,2 tidpunkter med fullmåne är man tillbaka igen. Ett sådant varv är
18,6134… år och det är sannolikt att detta var känt under forntiden.
Medan solen bara har ett enda ändläge där den vänder vid horisonten i sydligast
respektive nordligast riktning, har månen dels ett inre och dels ett
yttre ändläge, eftersom den kan befinna sig på ömse sidor om solbanan
samt rör sig successivt däremellan under mellanperioden om 9,3 år.
Planeter och stjärnor
Alla megalitgravars orientering kan inte förklaras utifrån solens och
månens ändlägen. För de riktningar som ligger utanför solens och månens
horisontpassager eller mellan de viktiga punkterna vid horisonten, kan
förslagsvis planeterna och stjärnorna ha haft viss betydelse. De är dock så
pass ljussvaga att de allra flesta inte tänds förrän de nått ett flertal grader
ovanför horisonten. Planeterna är relativt få och alla utom den ljussvaga
Merkurius ligger alltid mellan solens och månens bana, medan stjärnorna
förekommer så gott som överallt. Därför är det omöjligt att avgöra om de
stjärnor som överensstämmer med vissa riktningar har haft en betydelse
eller om de bara råkar sammanfalla med varandra.
För egyptier var de cirkumpolära stjärnorna extra viktiga, eftersom de
aldrig gick ner under horisonten på grund av sin närhet till polstjärnan
och av det skälet har en bana som gör att de vänder uppåt igen innan de
hinner släckas eller skära horisonten. Detta var en av orsakerna varför
pyramiderna alltid fick en gångriktning mot norr, vilket skiljer dem högst
väsentligt från megalitgravarna, men även megalitgravsbyggarna har haft
omfattande kunskaper om detta förhållande och lokaliserat himmelspolen
för att kunna ta ut exakta väderstreck.
307