53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

fick de samma profil och påminner om en svamp. Inte ens i dessa fall
tycks man alltid ha varit helt nöjd med resultaten, utan valt att med hjälp
av exempelvis bultning fortsatt med att få en önskad form och en ännu
planare insida.
Transporter
Var de enskilda stenblocken kommer från går nästan aldrig att säga, men
på en del platser såsom Falbygden i Sverige varierar berggrunden och dess
översta bergart så pass mycket att det framgår att man ofta byggt hela eller
det mesta av megalitgraven av den bergart som funnits i närområdet.
Utöver detta kan man för särskilda detaljer i konstruktionen ha valt någon
annan bergart, såsom granit och diabas, men dessa kan ha varit forna flyttblock
och av det skälet förekommit i närheten. Om inte, har de fraktats
till platsen längre ifrån. Möjligen bör vi räkna med att de allra flesta av
dessa transporter varit kortare än 1 km, kanske betydligt kortare, men det
är bara en gissning. Inte någonstans verkar man kunna bevisa att stenblocken
fraktats längre än några kilometer.
Somliga forskare gör beräkningar av hur mycket folk som krävdes för
dessa transporter, men själv utgår jag från att man alltid använde boskap i
möjligaste mån vid de stora byggnadsverken. Därmed förändras synen på
byggnadstiden och de nödvändiga resurserna högst avsevärt. Normalt kan
man räkna med att en fullvuxen tjur obehindrat drar 2 ton om marken är
någorlunda friktionsfri. Ifall fler tjurar kopplas samman och delar på bördan,
kan de dra vilket block som helst i de megalitiska konstruktionerna.
Exempelvis kan vi utgå från att 50 tjurar kan dra ett stenblock på 100 ton,
om man bara har fördelat vikten och använd råhudsremmar eller dylikt
samt har en erfaren organisatör och någon som vet hur man hanterar så
många tjurar samtidigt. En sådan typ av planering var kanske något nytt i
början av megalitgravarnas era, men blev något allmänt inom kort.
Betydligt svårare var det att resa stenblocken så att de blev stabila, i
synnerhet när vikterna ökade. I dessa fall måste vi sannolikt räkna med att
de hade byggnadsställningar av skilda slag, för att kunna fördela och rikta
den kraft som oxarna erbjöd. På så vis kan man ha rest väggstenar till önskad
position och sedan släpat upp takblocken på ramper av mindre stenblock
som avlägsnats, varpå takblocken sjönk ner till sin förutbestämda
plats. Ett särskilt problem erbjuder de enorma Menhirerna med vikter
som ibland kan uppgå till långt över 100 ton, vilka restes upp och stabiliserades
på ungefär samma sätt som obeliskerna i Egypten. De tekniska lösningar
som har använts i historisk tid, när dessa har flyttats och rests på
nytt, kan ge en inblick hur man gjorde för 6000 år sedan.
284