53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

i Tyskland, Danmark och Sverige, där kammaren av allt att döma inhyste
en död person som satt eller låg i kammaren, vilket var ett arv efter gravläggningarna
under golvet i Lepenski Vir och senare i långhögarna. Eftersom
gravarna i dösarnas kammare härstammar från långhögens konstruktion
och de traditioner som hörde ihop med dessa, finns det ingen omedelbar
anledning att anta att även kamrarna på de brittiska öarna måste ha
varit gravkammare. Här är det i stället ”härdens” roll i Lepenski Vir och i
viss mån kammarens funktioner i Bretagne som varit mer dominerade för
de lokala traditionerna på de brittiska öarna.
Inledningsvis var utvecklingen relativt liten så till vida att den lilla
kammaren, med en öppning på ena kortsidan intill kantkedjans breda
kortsida, vidgades i södra England genom anläggandet av flera små
sidorum intill varandra, vilket idémässigt möjligen ska jämföras med megalitgravarna
i Bretagne där flera kamrar placerats i samma röse. När en
del av dessa kamrar, i synnerhet den centrala och innersta kammaren,
ökade i storlek och takhöjd blev likheten ännu större. Ett alternativ var att
placera sidokamrarna på andra platser i röset eller högen så att de fick en
öppning vid kantkedjans långsida eller rent av vid den smala kortsidan,
vilket blev en planlösning som även spreds till Irland.
Dessa sidokamrar försvann på Irland vid övergången till typen Portal
Tomb, när stora förändringar skedde mer eller mindre samtidigt. Kantkedjan
försvann eller blev bara kvar rörande den breda kortsidan, men
öppningen till kammaren blockerades med en falsk dörr, vars ursprung är
okänd och höljd i dunkel eftersom ingenting av detta slag tycks förekomma
i tidigare skeden, varken i Europa eller i angränsande områden.
En annan förändring var att kammaren fick ett kraftigt sluttande takblock
som lutade ner mot den andra kortsidan, där en öppning blev allt
vanligare. Detta innebar att det fanns tillgång till den falska dörren både
utifrån den breda kortsidan av kantkedjan och den innersta delen av kammaren.
Denna typ av takblock fick spridning både i södra Skandinavien
och i Portugal men sällan eller aldrig i andra områden. Ett mindre antal
Portal Tombs byggdes dock i Wales och södra England, liksom det finns
exempel i Bretagne och norra Spanien.
När typen Passage Tomb etablerades, var det med såväl megalitgravarna
i England-Wales och i Bretagne som förebilder, men den sistnämnda
var dominerande vad gällde dels det omgivande röset och den runda kantkedjan
som inte hade förekommit tidigare på Irland, dels byggandet av en
enda central kammare med lång gång. Detta skilde sig en hel del från de
megalitgravar i södra England som dels hade den långa och mer eller mindre
trapezoida högen kvar, dels var uppdelade i ett flertal mindre kamrar,
vilket dock var en väsentlig egenskap som relativt många, men långt ifrån
alla Passage Tombs, hade anammat. Resultatet kunde i de mer utvecklade
fallen bli en korsformad kammare, sett ovanifrån, med en lång gång in till
484