53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

eller aldrig fler än tre gravar. Likaså under dösarnas tidsperiod byggdes
ibland grupper av dem både i Tyskland och i Danmark. Under gånggrifternas
era blev det mer sällsynt och de placerades ofta åtskilda från varandra,
om än i grupper inom särskilda regioner i landskapet. Ibland har
gånggrifterna byggts parvis och inte sällan på så sätt att de har en gemensam
riktning, där en förlängning av den ena kammarens längdriktning blir
den andra kammarens längdaxel. Sådana tvillingar har antingen byggts ett
stycke ifrån varandra, eller så nära varandra att det måste ha funnits en
tanke med deras gemenskap. Inte sällan är tvillingar placerade inom en
och samma kantkedja i Nederländerna, Tyskland, Danmark och Sverige. I
ett mindre antal fall kan tre eller ända upp till fem kamrar inrymmas inom
en och samma kantkedja. Både dösar och gånggrifter kan uppträda som
tvillingar på detta sätt. I Danmark finns även dubbelgånggrifter, vilket
innebär att två gånggrifter sammanbyggts på så vis att de delar på en
gavelsten, vilket är unikt i hela Europa.
Liknande grupper av megalitgravar inom ett visst område i landskapet
förekommer också i Storbritannien och på Irland. Det främsta exemplet är
Carrowmore på Irland där ett stort antal megalitgravar av olika typer
byggts inom ett mycket litet område. Andra platser med många megalitgravar
inom en mindre region är Falbygden i Västergötland och ön Rügen
i nordöstra Tyskland.
Ett relativt vanligt drag på de brittiska öarna är förekomsten av flera
kamrar i en och samma långhög eller samma långröse. De kan då vara
placerade både på kortsidorna och på långsidorna, där den breda kortsidan
ofta kan uppfattas som den viktigaste. I södra England-Wales tycks
antalet kamrar per röse generellt sett ha ökat med tiden, från en enda till
flera stycken, men denna ökning gäller bara en del och inte alla. Tendenser
av detta slag förekommer också på Irland och i Skottland.
Traditionen att bygga in flera kamrar i ett röse uppstod i Bretagne, där
de äldsta megalitgravarna av typen Tumulus hade ett flertal kamrar och
vars gångar ofta mynnade ut på en och samma långsida. I ett något senare
skede minskades rösets storlek ordentligt och blev mer rundat, där antalet
kamrar per röse var en enda eller högst två.
I Portugal och Galicien ligger megalitgravarna förhållandevis enskilt
och relativt långt från varandra i landskapet även om de klumpar ihop sig
till distrikt i landet där de finns i större antal. Här förekommer aldrig tvillingar
eller bikammare. I södra Spanien råder motsatsen till förhållandena
i Portugal. Här ligger de vanligen nära varandra i större eller mindre grupper
och sällan enskilt. Typen Tholos, i den södra delen av den Iberiska
halvön, kan till skillnad från Anta i den västra delen, både ligga i grupper
mycket nära varandra och ha sidorum.
På Malta, som är en liten ö, ligger templen förhållandevis utspritt även
om tempel kan förekomma parvis, som tvillingar eller rent av vara sam-
427