53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Ingång från den breda kortsidan
I det äldsta skedet kan både husen vid Lepenski Vir och den bandkeramiska
kulturgruppens långhus antas ha haft en ingång vid den breda kortsidan,
vilket styrks av en lermodell från Tisza-kulturen av ett hus påminnande
om det vid Lepenski Vir där det finns en triangulär öppning på
denna sida. De bandkeramiska långhusen brukar helt eller delvis ha ett
nedgrävt dike. Dessa var sannolikt avsedda för väggen, men de är mer
vanliga vid den smalare delen av husen än den bredare delen. Endast
ibland tycks de ha haft sådana diken vid husets breda kortsida, där det
snarare var ett öppet förrum eller dylikt, efter samma plan sett ovanifrån
som kan noteras hos tidiga megalitgravar på de brittiska öarna. Å andra
sidan kan det ha funnits dörröppningar uppe på väggen, medan de delar
av husen som saknar diken för att konstruera en mer markfast vägg, kan
ha haft väggar konstruerade på annat sätt. Även om detta inte förefaller
det mest troliga, är det inte en utesluten möjlighet.
De äldsta megalitgravarna på de brittiska öarna har en form som ofta
överensstämmer med detta, men det har också de polska långhögarna och
de efterföljande långdösarna. Ingenting hos dessa typer tycks motsäga att
den formella ingången var på den breda kortsidan, men ingenting kan heller
bevisa det. Därefter förändras formen successivt och det blir allt svårare
att finna nya belägg för att kunna besvara frågan.
Ser vi utanför megalitgravarna och dess föregångare, märks dels Tustrup-husen
eller de relativt fåtaliga kulthusen som dominerar i Danmark
och är från megalitgravarnas tid, vilka kan ha ett förrum med samma typ
av öppning som långhusen där det inte finns några spår efter en markfast
vägg samt längst in i det lilla rummet en stor markfast sten påminnande
om en falsk dörr och där en stor andel keramikskärvor antyder stor aktivitet.
Här förefaller det knappast troligt att ingången varit någon annanstans
än vid förrummet.
Dessa Tustrup-kulthus har inte bara de bandkeramiska långhusen som
förebild, utan det finns påfallande likheter i storlek och proportioner med
de grekiska templen av typen Megaron. Eftersom dessa är byggda av sten
råder det ingen tvekan om att ingången var placerad vid det öppna förrummet.
Hos dessa kulthus och tempel finns det dock ingenting som antyder
sluttande tak från den ena kortsidan till den andra, inte heller har
kortsidorna olika bredd.
Detta utesluter inte att husen vid Lepenski Vir och inom den bandkeramiska
kulturgruppen hade någon form av öppning vid den smala kortsidan,
men det tycks inte finnas någonting som styrker det.
494