53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

centrala Europa, vilket var slutet på en nära nog 2500-årig tradition, och
därefter spred sig detta till områden med megalitgravar.
Klimat- och miljöförändringar
Den stora naturkatastrof som inträffade vid denna tid runt 3580 f.Kr. i
form av ett vulkanutbrott av Vesuvius i Italien ligger nära i tid för den
omfattande förändringen av megalitgravar både på de brittiska öarna och i
nordöstra Europa. Möjligen finns det ett samband på något sätt. Klimatmätningarna
från Grönlandsisen visar att temperaturen runt norra Atlanten
sjönk med knappt 2°C c:a 3550 f.Kr. och under det kommande seklet,
men att det skulle dröja ända till 3300 f.Kr. eller strax därefter innan
temperaturen gått upp igen.
Tiden mellan c:a 3400-3300 f.Kr.
Detta sekel blev betydelsefullt för norra Europa. Den enda stora förändringen
som kan säkerställas till denna tid hos megalitgravarna i Europa är
övergången från dös till stordös och gånggrift, vilket skedde i södra Skandinavien
och norra Tyskland. Här bör man ha haft de snarlika konstruktionerna
i Frankrike och möjligen södra England som konkreta förebilder,
men som mycket snabbt ombildades till egna typer.
I samband med denna förändring av mallen kan vi ana en kraftig geografisk
omstrukturering, som innebar att det inte var alla de forna områdena
som lät bygga gånggrifter, utan från början bara de mer centrala områdena
innan det långsamt spreds på nytt till andra områden och då ofta
de som tidigare hade byggt dösar. Detta var det första tecknet på avmattning,
bortsett från Polen som nästan upphört helt med denna byggnadstradition.
Runt 3400 f.Kr. tycks stordösarna ha etablerats i Danmark och Tyskland,
samt någon enstaka i Sverige. De ersattes redan runt 3350 f.Kr. av
gånggrifter, utom i nordöstra Tyskland där istället stordösarna växte ytterligare
i storlek. Något senare, runt 3300 f.Kr. vidgades utbredningen av
megalitgravar för första gången sedan dösen etablerades, och kom även
att omfatta Falbygden i Sverige samt östra Nederländerna där man byggde
den lokala varianten Hunebed från nordvästra Tyskland. Ökningen är
bara skenbar eftersom ett motsvarande antal av omkring 200 gånggrifter
tycks ha blivit övergivna i ett sammanhängande område som främst berör
södra och mellersta Jylland, varefter traditionerna med megalitgravar verkar
ha upphört helt.
Utvecklingen av en egen konstruktionsdetalj i form av sektionsindelning,
men endast hos gånggrifter i Norden och stordösar i östra Tyskland,
530