53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

En viktigare efterträdare var stencirklarna, i enstaka fall med långa
stenavenyer som hade långa processionsvägar från megalitgravarnas tid
som förebild. Med några olika varianter, där cirkeln antingen kompletterats
eller bytts ut mot en jordvall och tillhörande dike, kom dessa att
spridas runt om på de brittiska öarna där de blev kvar till c:a 500 f.Kr.,
det vill säga samtidigt som denna byggnadstradition nådde Västkusten och
södra Norge, för att därifrån spridas till skilda delar av Skandinavien och
till och med till Island innan de upphörde helt i samband med övergången
till kristendomen. Dessa brittiska stencirklar nådde Bretagne i Frankrike i
ett tidigt skede och spreds vidare söderut genom Frankrike till den
Iberiska halvön och delvis till andra delar av västra Medelhavsområdet,
där de ebbade ut senast under bronsåldern.
Megarontemplen, som aldrig var något annat än en relativt avlägsen
sidogren, fick sina uppföljare under en stor del av bondestenåldern och
bronsåldern samt ner i järnåldern i den östliga delen av Medelhavet. Genom
de grekiska templen spreds de vidare i romarriket, innan stilen upphörde.
En mer svårtolkad sidogren är förekomsten av de bikamrar som senare
tycks dyka i upp i form av absider i basilikor, vars juridiska funktioner senare
blev religiösa och övergick i kristna kyrkor, klosterkyrkor och katedraler.
Ifall de romerska badhus, som följer byggnadsmallen för megalitgravar
med bikamrar, också ska ingå i denna kedja av utveckling eller lån
av idéer och stilar, är oklart. Det romerska badhuset i Korint är ett exempel
där det finns stora formmässiga likheter i planlösningen. Här har man
valt en korsformad plan där korsarmarna avslutas med absider med plats
för gudastatyer. I mitten låg den renande bassängen. Den långa korsarmen
utgjordes av avloppsvattnet som rann ut genom en lång och smal kanal.
60