53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

GUDOMAR OCH GRAVAR
En del konstruktionsdetaljer och egenskaper runt megalitgravarna har en
andlig antydan. Bara det faktum att begravningar inte bör ses som naturligt
beteende, utan något som blir naturligt först i ett andligt perspektiv
medför att vi inte får ta ens gravläggningarna som något givet för forntida
folk. Samtliga beräkningar för forntida förhållanden visar att högst 10%
av befolkningen, ofta betydligt färre, fick en gravmarkering eller gravvård
efter sin död. Var resten av befolkningen tog vägen har vi i regel ingen
aning om, bara att de försvann utan att lämna några spår efter sig till
eftervärlden.
På samma sätt är inte religion en nödvändighet utan följden av ett abstrakt
tänkande, där man ofta söker en förståelse av helheten och personifierar
egenskaper och naturliga kretslopp och system, men också använder
sig av symboler för att påminna om tolkningar och tankar. Riter kan vara
de återkommande händelser som återger förståelsen på ett symboliskt sätt.
Vid platser som megalitgravar är det därför förväntat att gravar, symboler
och riter är sammanvävda med varandra.
Huvudkult och gravar under golv
Traditionen att gravlägga under golvet och att man i dessa sammanhang
avlägsnade huvudet, kan spåras från de tidigaste neolitiska kulturerna runt
Levanten (från c:a 9000 f.Kr.), där Jeriko är ett tidigt exempel. Den traditionen
återkommer vid ett flertal platser och följde spridningen av jordbruket
i riktning mot Europa, varför den påträffats vid såväl Çatal Hüyük
(c:a 6900-6000 f.Kr.) som vid Lepenski Vir (c:a 6400-5400 f.Kr.). Under
hela denna period är det inte ovanligt att kranierna särbehandlats på så vis
att de inte gravlagts med kroppen i övrigt, utan på särskilda ställen eller
inte alls. Traditionen levde vidare i kulturerna Vinča och Gumelnitsa samt
Tripolye i östra Europa, samt antyds i senare myter som i berättelsen om
Oden och hans preparering av Mimers avhuggna huvud för att på så sätt
få kännedom om hemligheter, eftersom huvudet levde vidare och berättade
om dolda ting.
Det främsta undantaget från denna tradition är den äldsta gravlagda
personen vid Lepenski Vir, vars säregna kroppsställning har använts för
434