53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

tioner var avsedda för levande personer i samhället. Efter några sekler
tycks även dessa ha upphört.
Överlag var det en stor skillnad mellan södra Spanien gentemot den
norra och västra delen av den Iberiska halvön, där förfäderskulten var
starkast i sydost medan den norra och västra halvan snarare var inriktad
på anderesor.
Västra Europa – de brittiska öarna
I likhet med att Jylland och norra Tyskland tycks ha varit en form av kulturellt
kärnområde, varifrån den snörkeramiska kulturen bildades och
spreds till stora delar av nordöstra Europa, kom de brittiska öarna att
framstå som den plats där man tidigare än någon annanstans utvecklade
alternativa byggnader så tidigt som runt 3200 f.Kr. och inom kort kunde
indelas i huvudtyperna Stone Circles och Henge. Dessa typer spreds sedan
runt om på de brittiska öarna, med betoning på England och Skottland,
men inte på samma sätt på Irland och i Wales. De ersatte megalitgravarna
omkring 2900 f. Kr. eller strax därefter i samband med att utbredningen
fördes vidare inom den nybildade klockbägarkulturen som hade rötter i
den indoeuropeiska bandkeramiska kulturgruppen. Dessa typer fortsatte
under lång tid, men Henge upphörde tvärt och nästan fullständigt runt
1100 f.Kr. medan Stone Circles tycks ha levt kvar några sekler till.
De har vissa likheter med megalitgravarna, i synnerhet med tanke på
att det finns samtida modeller etc som visar att de hade både väggar och
koniska tak med en öppning allra överst. Vad som fanns härinne i övrigt
vet vi ingenting om, vilket gör att de kan uppfattas som en brittisk variant
på de centraleuropeiska långhusen, medan dessa alltid var runda eller äggformade,
varför de kanske snarare ska jämföras med de rundade befästningarna
som förekom inom den bandkeramiska kulturgruppen i Centraleuropa.
Dessa två typer av fornlämningar har relativt många likheter. Den
äldre varianten kunde ha både försvarsmässiga och andliga funktioner,
medan den brittiska varianten från denna senare tidsperiod förmodlligen
enbart hade funktioner av andlig art.
De kvarvarande sägnerna och folkminnena som spinner runt dessa
platser är högst skiftande till innehållet och kan beröra teman som gravläggning.
hemlig undervisning, offer till gudarna, rättsskipning, säregna
ritualer och ceremonier vid särskilda datum. Allt sådant är förväntat ifall
de hade en funktion som stod nära den grupp i samhället som ansvarade
för megalitgravarna. De var både vetenskapsmän, medicinmän och domare,
vilka skulle undervisa ett särskilt urval personer i den efterkommande
generationen. Dessutom ansvarade de för kontakten med förfäderna och
genomförde anderesor. De fåtaliga gravarna kan aldrig eller sällan uppfattas
som primära, utan sekundära i förhållande till byggnaden i övrigt, på
samma sätt som megalitgravarna. Säreget nog gäller det även domarring-
632