53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

mare och emellanåt extremt stora stenblock som takstenar. Dessa byggdes
i slutet av denna tidsperiod eller senast i början av den efterföljande, samt
blev förebilder för nya typer av stenkammargravar med andra egenskaper
än tidigare.
Tiden mellan c:a 2900-2400 f.Kr.
I och med denna period kan man påstå att den egentliga megalitgravstiden
var slut och att andra traditioner tagit vid i dess ställe. Samtidigt kom de
fortsatta verksamheterna vid megalitgravarna, vilka trots allt kunde förekomma
i en del områden, bara att vara förenklade varianter på det som
förekom tidigare men det kunde också medföra att man byggde nya men
enklare typer av stenkammargravar.
I början av denna tid hade megalitgravarna minskat kraftigt i hela Europa.
I nordöstra Europa tycks det bara ha varit Själland och närliggande
öar i Danmark samt eventuellt ön Rügen i norra Tyskland, där det fortfarande
fanns en aktivitet, som dock upphörde i det sistnämnda området
efter ett eller högst två sekel. Inga nya gånggrifter verkar dock ha byggts
på dessa platser, men verksamheten i det ödanska området kan ha fortsatt
ända till periodens slut, i samband med att den omgivande snörkeramiska
kulturen upphörde och ersattes av dolkkulturen.
På de brittiska öarna kan man märka en viss eftersläpning i de yttre
områdena, såsom Shetlandsöarna, men också ett nytt byggande av en hybrid
mellan en megalitgrav och en stencirkel med avenyer, vilket skedde i
ett enda exemplar på Yttre Hebriderna, kallad Callanish Standing Stones.
Utöver detta skedde en stor blomstring av den sena typen Wedge Tomb
bland stenkammargravarna, vilken knappast byggdes före denna tids början
och därför är en av de få sena tillskotten som samtidigt är mycket svår
att förstå och finna en förklaring till. Den byggdes dessutom främst på den
södra delen av Irland där knappast några megalitgravar hade byggts tidigare,
men också i forna megalitgravsområden på den västra sidan av ön.
I Frankrike däremot kan man se tydliga förändringar gentemot tidigare,
både i form och utbredning. Till skillnad från tidigare placerades de
nya stenkammargravarna nästan bara i inlandet och aldrig vid kusten. En
del nya typer utvecklades, varav en med mycket stor kammare, främst förekom
runt Loiredalen och dessa etablerades möjligen redan i slutet av
den föregående perioden. En annan typ som byggde på samma konstruktionsmässiga
tema etablerades i inlandet i Bretagne, medan en variant på
detta fick en relativt stor spridning i norra Frankrike och som under den
efterföljande perioden skulle bli förebild för hällkistorna i västra Sverige.
536