53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

att dessa andliga byggnader blev bestående och byggdes på ett sådant sätt
att de förmodades finnas kvar för all framtid.
Megalitgravarna kan ses som ett resultat av sådana andliga behov, varför
de också byggdes efter en mall som inrymde flera viktiga symboler och
på så sätt blev utgångspunkten för riter, som stärkte symbolernas innebörd
ännu mer. Likaså skulle de påminna om de myter som berörde människan
och hennes närvaro på jorden samt deltagande i gudarnas värld, vare sig
gudarna var deltagande i samhället eller ifall människor gjorde anderesor
till deras värld.
De andliga aktiviteter som eventuellt kan ha skett vid megalitgravarna
spänner över ett stort område som omfattar de flesta kända religiösa
handlingarna. Några av de mest troliga är exempelvis:
• Gravläggning
• Offer
• Förfäderskult
• Anderesor
• Initiering
• Mytologiska riter
• Ceremonier
Gravsättning
Eftersom man aldrig grävde ner någon person inne i kammaren, utan i förekommande
fall när de döda fördes dit in alltid lät dem vara tillgängliga
inne i kammaren eller någon bikammare, kan denna typ av gravsättning
snarare uppfattas som en form av hantering av reliker där den döde skulle
närvara vid vissa andliga aktiviteter. Ingen av föregångarna till megalitgravarna
eller någon av de väsentliga efterföljarna kan betraktas som ordinära
gravar där detta är den primära funktionen, men däremot kunde de
emellanåt inhysa gravar som något sekundärt i förhållande till andra funktioner.
I de naturliga grottor runt Medelhavet och i västra Europa, vilka
kan uppfattas som föregångare till de äldsta megalitgravarna av typen Tumulus
i Bretagne, förekommer allehanda spår av andliga aktiviteter, däribland
spår av spontana gravsättningar eller i varje fall fynd av människoben
ihop med andra fynd, men detta var inte de naturliga grottornas primära
funktion. På motsvarande sätt för östra Europa gravlades personer
under golvet vid Lepenski Vir, men i de efterföljande trapezoida långhusen
finns inga spår av detta. Denna tradition med gravar under golvet
återinfördes senare i ett mindre område av Polen, varvid långhusen ersattes
av långhögar, där den enda egentliga skillnaden är just förekomsten av
en enda eller några få gravar under golvet. Därefter kom förekomsten av
gravar i de efterföljande typerna, såsom dösar och gånggrifter att bli
561