53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

långrösen, varefter megalitgravarna blev den naturliga följden av detta.
Blickar vi bakåt i tiden hade dessa långhögar de centraleuropeiska långhusen
som tydliga förebilder. I Frankrike däremot kom bondekulturerna
knappt tusen år före de äldsta megalitgravarna, vilket innebär att det fanns
ett visst antal förebilder av annan art, vilka långsamt håller på att bli kända
genom successiva utgrävningar av nya typer av platser. Å ena sidan kan
man fokusera på grottor med rituell användning, å andra sidan de små
gravplatser med säregna konstruktioner som delvis påminner om de äldsta
megalitgravarna.
Huvudtyper
Antalet megalitgravar (c:a 4700-2800 f.Kr.) är c:a 114 i Bretagne och 11 i
Normandie, samt ytterligare några 10-tal strax sydost om Bretagne, ner
mot Loire-dalen där de är utspridda i ett relativt stort område i inlandet.
Ett 20-tal av dessa har rösen som inrymmer fler än en enda kammare.
Utvecklingen under de första två årtusendena är relativt oansenlig,
trots vissa påtagliga förändringar. Den största skillnaden är att perioden
inleds med enorma rösen (Tumulus), som ofta rymmer två, tre eller ända
upp mot ett 10-tal kamrar. I detta tidiga skede förekom även Tumulus
med en enda sluten kammare, som saknar gång eller annan anslutning,
men de försvann relativt snabbt. Efter några sekler minskade storleken på
dessa rösen både till ytan och höjden och omslöt i regel bara en enda kammare,
där de i höjd sällan ens nådde upp till taket och emellanåt bara är
skönjbara. Dessa kamrar (ofta kallade Dolmen eller Passage Tomb) vars
form skiftade från rundad till mer fyrsidig och som inte längre doldes av
ett röse, hade tidigare haft en relativt lång gång, där kammaren som en
följd av rösets storlek antingen hade fått plana stenblock som tak runt 2
meter över golvet eller höga kallmurade kupoler som medförde att kammaren
fick en takhöjd på flera meter. Det sistnämnda upphörde när rösena
minskade i storlek och taken bestod därefter enbart av plana stenblock.
Den största förändringen med kammaren var införandet av sidorum, vilket
dock förekom redan hos en av de allra äldsta kamrarna. Variationen,
i antalet sidorum som kunde öka från ett enda till ett flertal samt hur de
placerades, är relativt stor. Normalt är alla sidorummen och huvudkammaren
eller korridoren någorlunda av samma storlek och dessutom väl
samlade i en grupp, vilket gör att det sällan finns någon ordinär korridor
som sidorummen ansluter till på rad efter varandra. Senast omkring 3000-
2800 f.Kr. skedde nästa stora förändring när kammaren blev betydligt
mer långsmal än tidigare, samt med en förskjutning av gången till ena
änden av kammarens långsida, såvida inte gången försvann helt och som
mest ersattes av ett par entréstenar vid ena kortsidan. Dessa typer levde
vidare några sekler i den efterföljande perioden, medan megalitgravar i
övriga delar av Europa normalt upphörde att vara i bruk helt och hållet.
187