53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Ifall man anser att jämförelsen med de kristna kyrkorna påvisar stora
generella likheter och att de båda har tydliga spår och lämningar samt
säregna delar i konstruktionen vilka är lämpade för ritualer och andliga
aktiviteter, i så fall kan megalitgravar även klassificeras som tempel.
Andlig och social manifestation
Att göra byggnader permanenta genom att använda stora stenblock, såsom
hos megalitgravarna, till skillnad från Centraleuropas träbyggda långhus,
innebär en omvårdnad som visar att byggnaderna var väsentliga och viktiga
för dem som lät bygga och använda dem.
Behov av social manifestation
I dagens moderna värld sker kolossala byggnationer antingen till allmänhetens
nytta eller för att framhäva en viss social grupp eller enbart en familj
eller en individ som besitter omfattande rikedomar eller resurser.
Målet med byggnaderna kan ofta vara av praktisk funktionell art och ha
tydliga ekonomiska funktioner, men samtidigt finns den sociala funktionen
med i sammanhanget, där byggmästaren, finansiären, ägaren eller någon
annan person eller grupp ofta vill ha en ökad uppmärksamhet genom
byggandet, vilket var ett medvetet mål redan från början när bygget planerades.
En del vill till och med försöka göra sig odödliga genom sina byggnadsverk,
en tendens som möjligen ökar i samhället ju mer tron på en tillvaro
efter döden minskar.
Vi kan vara ganska övertygade om att forntidens människor trodde att
livet fortsatte efter döden och att de uppfattade sig själva och sin ande
som en del av en andlig värld, som i sig omfattade och omslöt den fysiska
värld de varseblev med sina fem sinnen. Därför är det sällan möjligt att
hävda att de led av någon form av storhetsvansinne och ville föreviga sig
själva genom fysiska byggnadsverk, men sådana personliga manifestationer
har dock förekommit i starkt religiösa samhällen. Exempelvis tolkas
ibland pyramiderna som byggnadsverk, vars syfte var att dels framhäva
den enskilde faraon, dels att framtvinga ett omfattande samarbete i landet
för att stärka samhällets struktur och den makt som ingick i dess ämbeten.
Å andra sidan vet vi inte om det förekom tvång i dessa sammanhang eller
om det i hög grad skedde frivilligt, om än organiserat från samhällets styrande
krets. Ifall det var frivilligt, kan det heller inte ha funnits behov av
att någon hävdade sig eftersom det i så fall inte fanns någon motsättning.
För megalitgravarnas del kan vi anta att arbetet knappast kan ha skett
genom tvång, utan snarast på frivillig väg och att de berörda personerna i
omgivningen som mestadels fick finna sig i att vara betraktare och inte an-
600