53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

ingen av bondenäringen gick till i Medelhavet och längs Europas västra
kuster ända upp till Shetlandsöarna. Eftersom megalitgravarna många
gånger inte bara ligger i en kustzon utan även i sådana områden som är
gynnsamma för sjöfart bör detta ha spelat en betydelsefull roll. Ifall detta
är riktigt, kan det ha varit orsaken till att traditionen att bygga megalitgravar
spreds tillbaka till Medelhavet och fick ett oväntat och enskilt genomslag
på Malta, med av allt att döma starka traditioner med orakelkonst där
megalitgravar passade väl in i detta. Även Malta kan uppvisa tydliga spår
av ett kontaktnät som omfattar så gott som hela Medelhavet och antydningar
om kontakter ända upp till Orkneyöarna.
Som en följd av denna sjöfart kan man anta att den även blev förutsättningen
för den fortsatta utvecklingen av Trattbägarkulturens nordgrupp
i södra Skandinavien och norra Tyskland, där långhögarna genom
påverkan västerifrån omformades till ordinära megalitgravar. I gamla
kärnområden med långhögar, som Danmark och norra Tyskland, kan de
även finnas längre in i landet, men i senare områden, som Sverige, Norge
och Nederländerna, dominerar de vid kusten ifall vi tar hänsyn till den
forna kustlinjen. Ett undantag från detta är Falbygden, vars plötsliga uppkomst
som byggnadsplats för megalitgravar dock bör ses som en utflyttning
från södra och mellersta Jylland där de även kan finnas längre in i
land.
På så vis kan man anta att det var en sammanflätning mellan den egeiska
och den schamanska kosmologin som medförde utvecklingen av megalitgravar,
samt att det var förekomsten av en väl utvecklad sjöfart som
starkt bidrog till spridningen. De områden som inte ägnade sig åt långväga
sjöfart och ingick i detta kontaktnät, kom heller aldrig att bygga några
megalitgravar. Den bandkeramiska kulturgruppens trapezoida långhus,
med härledning från de geometriska husen vid Lepenski Vir, underhöll
istället denna annorlunda tradition av säregna byggnader, vars funktioner
inte hade med ett ordinärt boende att göra, utan måste förklaras på ett
annat sätt där religiösa eller andliga funktioner tycks ligga närmast till
hands. Dessa hus upphörde senare, men den bandkeramiska kulturgruppens
Rondels eller rundade befästningar, med mycket mer än enbart försvarsmässiga
funktioner, blev i varje fall kvar på de brittiska öarna och
utvecklades till någon form av religiösa centrum eller ”druidiska tempel”.
558