53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Alternativ till modellerade figurer, såsom ristningar
Redan hos de äldsta megalitgravarna i Bretagne finns det ett alternativ till
stenstoden inne i kammaren. Det gäller de ristningar som tolkats som ett
huvud med långt hår, vilka nästan alltid är placerade precis vid ingången
och då på en av gångens yttersta väggstenar. I ett fall har den istället placerats
inne i kammaren och då på den stora väggsten som står mitt emot
kammaröppningen och det första man ser när man är på väg in. Denna
tradition tycks ha ebbat ut och upphört relativt tidigt, men återkom i samband
med att den egentliga megalitgravstiden tog slut. Hos Gallery Grave
i Frankrike, liksom hos Rock-cut Tombs i norra Frankrike, är det relativt
vanligt att de stenkammargravar och underjordiska rum som har ristningar
har framträdande figurer vid ingången och relativt ofta sådana som kan
tolkas som kvinnliga symboler. I Frankrike är det brösten som framhäver
detta, men i den extremt stora Wedge Tomb i södra Spanien, kallas Cueva
de Menga, är det en vulva. Aldrig någonsin förekommer ristningar som
kan tolkas som män.
Denna placering vid ingången påminner om den stenstod som kan påstås
förekomma vid en långdös på Orust i Bohuslän, vars ena stenblock i
kantkedjan närmast gången in till döskammaren utmärker sig både genom
sin höjd och för att den har axel och något som påminner om ett ansikte.
En byggnadsdetalj som i viss mån påminner om detta är gångtappen
hos många av Falbygdens gånggrifter samt en del av stordösarna i östra
Tyskland. Gångtappen är gångens förlängning inåt och den del som skjuter
in i kammaren. Härigenom kommer den inskjutande delen, själva
gångtappen, att få en form och placering som delvis påminner om de fristående
gudinnorna, men det finns också betydande skillnader.
Gudinnan i väster
De indoeuropeiska gudarna bör ha varit allmänna i östra och delar av norra
Europa i samband med att man inom den bandkeramiska kulturgruppen
byggde långhus och långhögar, men i den västra och södra delen av
Europa förekom andra gudar under den tid när man byggde megalitgravar.
Bland dessa gudar var det en som tycks ha varit särskilt omtyckt att
avbilda på flera olika sätt i megalitiska miljöer. Det finns direkta eller indirekta
likheter mellan dessa avbilder, från det egeiska området, via Malta
och Iberiska halvön upp till Frankrike, de brittiska öarna och Skandinavien
i nordöstra Europa. I det sistnämnda området tycks de indoeuropeiska
gudarna ha blivit undanträngda eller i varje fall kompletterade i samband
med att långdösarna förändrades till ordinära megalitgravar.
449