53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Inom den bandkeramiska kulturgruppen i öster förekommer endast
liggande sovställning, ofta med en enda person per grav som var samlade
i gravfält, med undantag av en mindre andel kremeringar. Inom
cardiumkulturen i väster är gravar mycket sällsynta överhuvudtaget,
men liknar dem i den bandkeramiska kulturgruppen, dock med större
variation på kroppsställningen samtidigt som gravfälten förefaller vara
betydligt mindre. Därför har kammaren i lika hög grad en ekonomisk
funktion, eftersom man ville förvalta den döda personens kropp som
en relik så att den exempelvis kunde bli använd i ritualer, där den dödes
närvaro kan uppfattas som en symbolisk funktion vid anderesor
och medvetandeförändringar. Samtidigt saknas spår efter gravar i vissa
typer av megalitgravar, medan kammaren så gott som alltid är mer
rymlig än vad gravrummet har behov av, vilket visar att många av dem
kunde ha en praktisk betydelse för de levande och deras andliga aktiviteter
inne i kammaren. Förekomsten av en dörrsten i Maes Howe,
vilken bara gick att stänga inifrån och öppna utifrån, liksom dörrstenarna
till de tre sektionerna eller bikamrarna, vilka bara gick att öppna
inifrån och stänga utifrån, visar att kammaren bland annat var avsedd
för de levandes aktiviteter. Variationen i nordvästra Frankrike
hos de äldsta megalitgravarnas kammare, var förmodligen ett arv från
föregångaren i form av naturliga grottor som också hade en relativt
stor variation, innan mallen hos megalitgravarna blev mer självständig
där man stabiliserade utformningen och favoriserade vissa egenskaper.
Detta antyder mycket starkt att kammaren i västra Europa primärt var
en plats för ett urval levande personer och deras andliga aktiviteter.
Detta stöds ytterligare av att en del bikammare hos några av de mer
förnäma megalitgravarna i England och på Irland har en rund och
svagt konkav stenskål som helt eller till stora delar kan fylla upp golvet
i den bikammare där de placerats. De gravar som påträffas i västra
Europas megalitgravskamrar tycks genomgående vara från megalitgravarnas
slutfas eller rent av från ännu yngre tider. I hela detta område
kan man istället förmoda att det var de levandes aktiviteter som var
det primära och det som styrde kammarens storlek, utformning och
andra egenskaper.
En skarp motsats till detta finner vi i nordöstra Europa, där den
avgörande skillnaden mellan de trapezoida långhusen i centrala Europa
och de äldsta långhögarna i Polen, och kort tid senare i Tyskland,
Danmark, Sverige och England, är just förekomsten av en eller några
få gravläggningar under markytan innanför långhusets väggar. Vid
övergången från långhög till dös lyftes kammaren upp till markytan
och blev synlig samtidigt som den byggdes av större stenblock i väggar
och tak. Ifall vi endast jämför denna stenbyggda och delvis öppna
kammare med långhögarnas slutna gravläggningar under markytan,
573