53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

sumeriska riter fick hennes prästinna välja en man som symboliserade
herdeguden och de firade ett symboliskt bröllop vid vårdagjämningen
när också nyåret inföll. Från början var året uppdelat i två halvor, där
detta var början på den ena halvan.
• Venus återkommer som morgonstjärna respektive aftonstjärna med
1,6 års mellanrum. Varje sådan period som morgonstjärna respektive
aftonstjärna är ungefär 263 dagar, vilket kan jämföras med kvinnans
havandeskap om c:a 265 dagar, varför Venus hos en del kulturer har
betraktats som kärlekens planet. Efter 8 år återkommer den som morgonstjärna
eller aftonstjärna med maximal elongation vid samma tid
på året. Under denna period om 9 månader förflyttar sig Venus långsamt
allt mer söderut, antingen från en östlig eller västlig position,
varefter den vänder tillbaka tills man inte kan se den längre ovanför
horisonten eftersom den kommer för nära solen.
Gudinnan Hathor (hwt-hr; ”Horus omslutning”, ty solguden Horus ”bodde”
i henne.) – gudinna över kärlek, skönhet, musik, glädje, moderskap.
Hon tog emot de döda vid den västra horisonten. Hon kunde uppträda
både som moder, hustru och dotter till Ra, samt var moder till Horus.
Hon kallas också himmelens ko, vilket sannolikt antyder hennes roll som
fruktbarhetens gudinna. Hon kallades också Mehturt eller Mehet-Werent
(mht wrt; ”den stora floden”) och bar solguden Ra mellan sina horn vilket
återges i huvudbonaden, med solen mellan hornen. Tillsammans med gudinnan
Nut representerade hon Vintergatan. Vid höst- och vårdagjämningen
kom Vintergatan i en sådan vinkel mot jorden att den berörde horisonten
just där solen gick upp och ner. Vintergatan var den vattenström
som i detta fall sannolikt åsyftades med namnet ”Den stora floden”. Afrodite
var den grekiska motsvarigheten till Hathor, men Venus kallades hon
hos romarna.
Neith, som hos egyptierna var krigets gudinna och även känd för sin
vishet, hade andra egenskaper som återkommer hos INANNA. Hennes
namn kan tolkas som vatten, vilket syftar på hennes personifiering av det
ursprungliga vattnet eller urhavets uppkomst, men som sådan var hon varken
man eller kvinna. Den grekiska motsvarigheten var Athena.
Tolkningsförslag
Ett fritt tolkningsförslag av denna detaljer kan leda tankarna till en
• himmelens furstinna
• personifierad genom planeten Venus, som i egenskap av
aftonstjärna och morgonstjärna även var solens följeslagare samt
symbol för fruktbarhet
452