53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

skäl. Detta stärker tesen att långhusen bara användes av religiösa skäl, liksom
föregångarna i Lepenski Vir, samt efterföljare som megalitgravar.
Att döda kan ha förekommit ovan mark, som mumier, antyds av den
sena nedläggningen av en kvinna i en gånggrift på Falbygden som enligt
ett flertal C14-dateringar blev nedlagd i en gånggriftskammare först två
tusen år efter sin död. Säreget nog saknades huvudet vid utgrävningen.
Var hon hade varit under mellantiden, utan att förmultna, vet vi inte. Inte
heller hur vanligt det var med sådana mumier.
När långhusen utvecklades till långhögar i norra Europa, återkom gravarna
under markytan. Vissa långhus och långhögar i Polen, Tyskland och
Danmark är så förvillande lika varandra att de inte går att åtskilja. I dessa
fall är det den eventuella förekomsten av gravar som avgör om de räknas
som långhus eller långhögar, inte konstruktionen i sig. I övrigt finns föremål
och byggnader alldeles intill långhögen, som starkt antyder sysslor av
religiös art och då främst vid den breda kortsidan. Detsamma gäller i England.
Med ett annorlunda perspektiv från templen på Malta
Den enda megalitiska typen som helt saknar gravläggningar är templen på
Malta. Här finns mängder med spår som antyder religiösa funktioner, alltifrån
djuroffer till särskilda riter och ceremonier som utspelats här. Möjligen
har en hel del av dessa religiösa sysslor också praktiserats vid megalitgravarna.
De kan dessutom ha haft ett ursprung hos de bandkeramiska
långhusen och gått vidare ner till Lepenski Vir. Ett alternativt ursprung till
sysslorna kan vara de aktiviteter som förekom i franska grottor eller i sådana
särskilda byggnationer som förekom i Grekland och Anatolien och
då exempelvis Megarontempel och Çatal Hüyük.
Oavsett varifrån traditionerna kom, vet vi att tempelföreståndarna på
Malta hade ett kontaktnät som sträckte sig ut över hela Medelhavet och
att de även hade viss kontakt med megalitgravsbyggare i södra Spanien
och sannolikt i Portugal. Därmed kan man antingen ha tagit emot eller
förmedlat traditioner och sysslor till megalitgravsbyggare i hela Europa
och dessutom under ett tidigt skede. På så vis är det mycket svårt att utreda
vem som egentligen har påverkat vem, eftersom det fanns ett kontaktnät
som omfattade stora delar av Europa, både längs kusterna och långt
uppe på land, vilket medförde att det uppstod traditioner som var starkt
besläktade med varandra. Det var för att bejaka och utveckla dessa traditioner
som megalitgravarna blev till. Däri ingick gravläggning av ett urval
personer, en tradition som ibland förstorades upp och ibland tonades ner.
443