53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Mallen för den yttre delen
Mallen som användes vid byggandet av megalitgravar kam sammanfattas
eftersom det förekommer en rad tydliga överensstämmelser mellan alla
eller många av megalitgravarna inom respektive typ och dessutom inom
många olika områden, men det finns också tydliga skillnader, både geografiskt
och kronologiskt. Dessa grundläggande likheter bildar en byggnadsmässig
struktur som utgår från ett flertal framträdande konstruktionsdetaljer.
Denna struktur kan uppdelas i en yttre respektive en inre del, där
den yttre fokuserar på kantkedja, hög och röse, men indirekt också öppning
och kammarens placering.
Med Lepenski Vir och bandkeramiska långhus som förebild
Husen från Lepenski Vir genomsyrade tänkandet och traditionerna som
gav upphov till den generella mall som först gällde för de bandkeramiska
långhusen och sedan för hela den inledande fasen vid byggandet av megalitgravar
i Polen, Skandinavien och Tyskland sant i viss mån de brittiska
öarna, där den trapezoida grundformen med förrum och ingång var placerad
vid den bredare kortsidan.
• Den trapezoida grundformen, med det sluttande taket som är högst på
den breda kortsidan, dominerade bland de bandkeramiska långhusen
och hos många tidiga långhögar och megalitgravar. Den spreds i ett
senare skede till nordvästra Frankrike där den överfördes på själva
kammaren, varefter den även nådde ner till den Iberiska halvön, men
inte till Malta. Det förekommer två varianter av långhögar och
närmast efterföljande megalitgravar, där den ena är tämligen flack och
saknar förhöjning och istället har den trapezoida formen markerad
genom en kantkedja, medan den andra varianten har en hög eller ett
röse som kan vara upp mot ett par meter i höjd vid den bredare kortsidan.
Den flacka varianten kan eventuellt ha haft en överbyggnad av
förgängligt material, i likhet med långhusen som var dess förebild. Sådana
överbyggnader kan också ha gällt många andra megalitgravar av
senare datum, eftersom andelen megalitgravar med ursprunglig hög
som sträckt sig upp till takblocken var förhållandevis få och bara
förekommer när konstruktionen i övrigt kräver detta.
• Förhöjda stenblock på kantkedjans kortsida, vilka i förekommande fall
alltid är på den bredare kortsidan och inte den smalare, såvida inte
kantkedjan är rektangulär och denna åtskillnad inte kan göras. De förekommer
bara i Tyskland och södra Skandinavien samt spridda delar
av de brittiska öarna, men har säkerligen haft förebilder i ett förgängligt
material i samma område samt i Polen, där bastanta träkonstruk-
392