53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

snabbt och samtidigt runt 3900 f.Kr. Denna typ blev därmed den näst äldsta
gruppen av megalitgravar i Europa, några sekler yngre än de Tumuli
som byggdes i nordvästra Frankrike.
Övergången till dös, med stenbyggd kammare som dessutom syntes
ovan markytan, inträffade runt 3600 f.Kr. eller under det efterföljande
seklet. Påverkan bör ha kommit från någon av de samtida typerna på de
brittiska öarna, vilka överensstämmer bäst i storlek och konstruktion, men
den runda kantkedjan kom från nordvästra Frankrike ifall den inte var en
lokal utveckling med andra förebilder än hos megalitgravarna.
Under perioden 3400-3300 f.Kr. förändrades form och storlek kraftigt,
samt förekomsten av vissa konstruktionsdetaljer, varvid nya typer etablerades
såsom Stordös (främst östra Tyskland), Gånggrift (mellersta
Tyskland samt Danmark och Sverige) och Hunebed (Nederländerna och
västra Tyskland). Denna utveckling bör ha uppstått genom en direkt påverkan
från typen Passage Tomb i nordvästra Frankrike, men förmodligen
bara marginellt från de brittiska öarna, där dock en liknande utveckling
till Passage Tombs framträder på Irland och Orkneyöarna. De fåtaliga
gånggrifterna med bikammare bör dock ha influerats från de brittiska öarna,
främst från Passage Tomb med central kammare i mitten, på Irland
eller motsvarande Maes Howe-typen på Orkneyöarna.
All verksamhet vid megalitgravarna upphörde runt 2950-2800 f.Kr.,
möjligen med undantag av Själland och det övriga ödanska området och
en kortare tid även för Rügen i norra Tyskland, i samband med övergången
från Trattbägarkultur till Snörkeramisk kultur.
Etableringen av hällkistor runt 2400 f.Kr., i södra Sverige (främst Västra
Götaland och Småland) och enstaka i Danmark, skedde efter direkt påverkan
från nordöstra Frankrike, men saknar all kontakt med föregående
stenkammargravar i de berörda områdena där de byggdes. De äldsta hällkistorna
är relativt stora och är mer komplicerat byggda, men inom kort
byggdes små och mycket enkla stenkistor.
En sidogren i sydvästra Tyskland
En svårtolkad gren som kan komma från denna stam är de stenkammargravar
med gavelhål i sydvästra Tyskland, vilka konstruktionsmässigt
snarare hör hemma i den tidsperiod som efterträder de egentliga megalitgravarna,
runt 3000-2000 f.Kr. men där C14-dateringar anger att de
skulle vara äldre. Dessa utgör stommen i en grupp som har en spridning åt
olika håll, som Schweiz, Belgien och östra Frankrike, där de genomgående
uppträder i ett begränsat antal. Ifall den tidiga dateringen är riktig, är den
grenen snarast att betrakta som en parallell utvecklingsgren till långhögarna
längre norrut och åt nordöst.
478