53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

tycks denna övre dörröppning kunna jämföras med de tresidiga övre dörröppningar
som kan förekomma på de största och mest förnäma Tholoi i
Grekland, vilka dock är några sekler yngre. Därtill finns övre öppningar i
några få Passage Tombs på Irland, vilka omvänt är ett flertal sekler äldre.
Sluttande tak och koniska kupoler
Taken till megalitgravarnas kamrar var i regel fullt synliga från utsidan,
såvida inte hela megalitgraven var skymd av andra skäl, som inte har att
göra med byggnadsmaterial av jord och stenblock. Den omgivande högen
eller röset som ofta förekom hade sällan en höjd som medförde att taket
skymdes. Det gäller i stort sett bara de kamrar som har kallmurade koniska
kupoltak eller andra snarlika konstruktioner. Hit hör även krage i
dansk-skånska gånggrifter, samt alla megalitgravar av typen Tumulus i
nordvästra Frankrike.
Taken kan antingen vara ettdera av följande alternativ.
• Plana och horisontella på insidan
• Plana men sluttande på insidan, med lägsta takhöjden vid
kammaröppningen och högsta inre höjden längst bort från öppningen
• Koniskt kupolformade, med en kallmurad konstruktion där höjden är
störst i mitten av kammaren
Sluttande tak
De trapezoida husen vid Lepenski Vir hade kraftigt sluttande tak. Taken
var allra högst just där ingången av allt att döma var placerad. På samma
sätt byggdes den bandkeramiska kulturgruppens långhus och många av
långhögarna i nordöstra Europa och i England. De var högst vid den bredare
kortsidan och hade lägre höjd vid den andra kortsidan. Detta gäller
dock inte för de äldsta megalitgravarna i Bretagne, vars enorma stenrösen
var förhållandevis jämnhöga oavsett form, eller hade en mer oregelbunden
form som inte var direkt sluttande. Inte heller tycks detta ha förekommit
på Irland eller i Skottland.
De sluttande långhögarna i norra Europa ersattes successivt av sådana
högar som var mer jämnhöga från kortsida till kortsida. Efter c:a 3500
f.Kr. är de sluttande högarna hos sena långhögar och tidiga megalitgravar
mycket ovanliga. Istället har en del stenbyggda kammare i främst Norden
fått takblock som sluttar mer eller mindre kraftigt. Antingen är det bara
ovansidan som sluttar medan undersidan är plan och horisontell, eller så
är takstenen ett plant stenblock som lutar påtagligt i sin helhet. Hos typen
387