53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

som var ett arv från de hus med gravläggningar under golvet som både
fanns vid Lepenski Vir och på andra samtida platser, där den förstnämnda
platsen var förebild för de långhus som senare utvecklades till
långhögar, så kan kammaren ses som enbart en gravkammare för normalt
en enda person per kammare. Detta stöds av ett fåtal kammare
som tycks ha kvar en samtida gravläggning som inte blivit förstörd under
efterföljande tider. Å andra sidan kan man i likhet med de brittiska
öarnas megalitgravar jämföra denna byggnadsmässiga förändring
som ett resultat av att man ville efterlikna den härd i de geometriskt
utformade husen vid Lepenski Vir, varvid kammaren istället bör ses
som en symbol för denna härd. I så fall finns många möjligheter att
tolka kammaren, alltifrån en slags sarkofag eller trångt utrymme för
de levandes aktiviteter vid exempelvis initieringar eller medvetandeförändringar,
till en plats där man satte en mer eller mindre mumifierad
person, men detta finns det inga spår av vid Lepenski Vir. Således
bör de stenbyggda kamrarna hos dösarna i Tyskland, Danmark och
Sverige eventuellt ses som en rituell plats för de levande innan den
emellanåt även blev en plats för enskilda gravläggningar. Detta skulle
kunna förklara varför kammaren lyftes upp och blev synlig och delvis
var öppen, vilket är obegripligt om kammaren enbart var en gravkammare.
Därför är det närmare till hands att se den stenbyggda kammaren
i nordöstra Europa som en plats för de levande och bara sekundärt
som en gravkammare. De efterföljande typerna i detta område
belyser detta ännu bättre genom att kammaren förstorades, så att både
de levande och döda fick plats samtidigt.
Betraktar vi megalitgravarna som en helhet kan kammaren i västra
Europa uppfattas som en schamansk symbol för underjorden, till vilken
man kom genom en lång och snirklande gång. En liknande uppfattning
förekom också i den egeiska kosmologin, vilket visas av säregna
byggnader vid Çatal Hüyük i Anatolien samt inte minst utvecklingen
av Rock-cut Tombs. Även traditionerna runt labyrinterna på
Kreta långt senare kan vara besläktat med detta. Denna kosmologiska
idé om en underjord bör ha förts över till de brittiska öarna och sedan
till nordöstra Europa i ett tidigt skede, men samtidigt fanns traditionen
i öster att gravsätta enstaka personer, vilket kan uppfattas om en
förfäderskult, och detta kom i viss mån att föras tillbaka till västra
Europa. Detta skulle medföra att de stenbyggda kamrarna var en praktisk
plats för andliga aktiviteter, men inledningsvis på olika sätt i väster
gentemot öster, där aktiviteterna skedde inne i kammaren i väster
medan de snarare skedde runt om kammaren i öster innan de östra
traditionerna anpassade sig efter megalitgravarna i väster och även i
detta område blev fullvärdiga kosmologiska symboler för den schamanska
underjorden där bara andliga personer hade tillträde. Till
574