53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

stoden kommer inte därifrån. Frågan är då om egyptierna själva utvecklade
allt detta eller om det helt eller delvis kom från annat håll.
Få om ens någon har på allvar jämfört den egyptiska kulturen med
västra Europa, eftersom man rent allmänt har den uppfattningen att Europa
bestod av boskapsskötare, vilka levde i ett förhållandevis enkelt samhälle.
Det finns dock skäl att anta att det runt om i Europa förekom väl
utvecklade och hierarkiskt skiktade samhällen med en relativt stor befolkning,
där ett mindre antal människor hade omfattande kunskaper i allehanda
ämnen och lät bygga megalitgravar. En del av dem upprätthöll
dessutom ett kontaktnät som sträckte sig ut över stora delar av Europa,
från Norden via de brittiska öarna via Frankrike och den Iberiska halvön
in i Medelhavet. Utifrån denna syn på forntiden kommer likheterna mellan
Egypten och västra Europa i ett annat läge och visar att det är fullt
möjligt att både inspiration och konkreta kunskaper kan ha nått Egypten
västerifrån.
Den viktigaste skillnaden är kronologisk. Den kulturella uppgången i
Egypten, med etableringen av sådant som Mastabor och hieroglyfer samt
senare obelisker och pyramider, skedde samtidigt som megalitgravsbyggandet
förändrades i västra Europa och gick mot ett slut i de flesta områden.
Av det skälet kan det omöjligen ha varit den egyptiska kulturen som
nådde Europa, utan i så fall var det tvärtom.
I Europa fanns sedan tidigare:
• kunskapen att transportera tunga stenblock
• traditionen att bygga stenkammare
• falsk dörr
• geometriska kunskaper
• astronomiska kunskaper
• mumifiering och anatomiska kunskaper
• ristningar som delvis kan betraktas som symboler eller enkel skrift
• Menhirer
Byggandet av Mastabor och pyramider
Mastaborna kan betraktas som en hybrid av dels de Rock-cut Tombs som
fanns runt Medelhavet, dels megalitgravar, vars närmaste förekomster var
på Malta och den Iberiska halvön. Ska vi söka efter megalitgravar som påminner
om Mastaborna måste vi dock söka oss till södra England, där
man emellanåt till och med hade en strukturerad uppdelning av långhögen
462