53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

ittiska öarna där de forna aktiviteterna vid megalitgravarna kom att få
en naturlig fortsättning. Därmed upphörde megalitgravarna och alla andra
typer av stenkammargravar på ett kulturellt sett förväntat och naturligt
sätt, eftersom de ersattes av andra och ibland snarlika traditioner.
Gamla ideal med nya värderingar
Bara i några få områden blev traditionen att bygga och använda megalitgravar
kvar efter c:a 2900 f.Kr. och efter det att den snörkeramiska kulturen
bredde ut sig i nordöstra Europa och klockbägarkulturen i västra Europa.
På Själland och i det ödanska området blev de som fortsatte att använda
megalitgravar isolerade från omgivningen, möjligen en kortare tid
ihop med Rügen, men de utvecklade inga nya typer i dessa områden utan
använde en del av de megalitgravar som redan fanns.
I Skottland däremot ebbade aktiviteterna sannolikt ut ganska långsamt,
i varje fall på Orkneyöarna och Shetlandsöarna, samt gav upphov
till byggandet av den säregna hybriden på Yttre Hebriderna. På Irland
däremot uppstod den helt nya typen Wedge Tomb som etablerades då på
den södra delen av ön där man inte tidigare hade byggt megalitgravar,
medan övriga Wedge Tombs som främst ligger på den nordvästra delen av
ön har tydligt släktskap med föregående typer.
Bara i norra Frankrike och södra Spanien fortsatte traditionen och aktiviteterna
någorlunda oberörda, samt med en viss fortsatt utveckling av
nya typer eller varianter under några sekler innan traditionen utarmades
och byggnadsverken förvandlades till simpla små gravkistor.
De äldsta hällkistorna i västra Götaland från c:a 2400 f.Kr. tycks ha
haft kvar en hel del av de forna traditionerna runt användandet, varför de
byggdes stora och rymliga samt emellanåt med förrum och gavelhål men
också med inre skiljevägg. Att det var en särskild grupp personer i samhället
som använde dem antyds av att flintdolkar var vanliga gravgåvor, både
i de äldre hällkistorna och i de megalitgravar som återanvändes som hällkistor.
Däremot är flintskäror extremt sällsynta och enkla skafthålsyxor
förekommer inte alls, vilket står i stor kontrast till antalet lösfynd av de
tre föremålstyperna som uppträder på ett helt annat sätt. Några sekler
senare var dock alla nybyggda hällkistor betydligt mindre i storlek och
lägre i takhöjd samt generellt sett enklare byggda med mindre stenblock,
vilka genomgående saknade sådana egenskaper som gavelhål, mellanväggar
och entréstenar vid kortsidan, samtidigt som de i ökad omfattning
tycks ha övergått till att ha tjänat som enkla gravplatser för några få personer
per stenkammare och till slut bara inrymde en enda gravläggning.
542