53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

tiden från c:a 3400-3300 f.Kr. och seklerna därefter. På Falbygden är de
runt 0,5 meter, i både längd, bredd och höjd samt rymmer en gravlagd
person per sektion. I övriga områden i nordöstra Europa har sektionerna i
regel betydligt större storlek till ytan och fler gravläggningar per sektion.
Strax innanför kammaröppningen finns det aldrig några sektioner av detta
slag. Det är också ganska vanligt att de saknas vid väggen mitt emot kammaröppningen.
Många sektionsväggar är byggda av tunna kantställda stenar
som är upp till någon decimeter i höjd, men andra är byggda av små
rundade stenar som bara markerar sektionerna. Att de sällan förekommer
mitt emot kammaröppningen, men väl alldeles intill, är så markant att det
tyder på en medveten tanke. En möjlighet är att platsen haft en speciell
funktion och att väggstenen mitt emot kammaröppningen var en falsk
dörr.
I västra Europa är det bara de brittiska öarna som kan uppvisa något
liknande och då främst Skottland och Orkneyöarna vars relativt sena typ
Stalled Chamber har åtskilliga sektioner längs långsidorna, närmast på ett
skandinaviskt sätt, där relativt många gravläggningar med okänd datering
har påträffats.
I en del sidokammare har ben från gravsatta personer påträffats, men
ålder och benens funktion i kammaren är så gott som alltid okända. I vissa
fall är det uppenbart att de inte tillhör den egentliga megalitgravstiden,
men det är ovanligt att bekräfta att ben i kammaren verkligen tillhör denna
period.
Gravläggningar och andra funktioner
Alla enskilda typer av megalitgravar skulle rent teoretiskt ha blivit använda
som gravkammare och för gravläggningar av en enda eller ett flertal
personer, men det är bara ett antagande och det behöver inte beröra samtliga
megalitgravar, bara typen som sådan. Vissa omständigheter, såsom
bakgrunden och upphovet till den mall som ledde fram till megalitgravar,
visar att andra funktioner kan ha varit mer väsentliga eller rent av de enda
som förekom.
I de kulturer som föregick dem varinom man byggde megalitgravar
eller samtida men andra kulturer som låg inom relativt nära avstånd, var
det allmänt mycket ovanligt med gravar men det vanligaste var att den
döde placerades i liggande sovställning och placerades i en grop av något
slag, Säreget nog har denna tradition sällan eller aldrig spridits till megalitgravarna,
vilket indikerar att gravarna med de döda i sovställning inte
placerats där av samma skäl som det urval som placerades inne i en kammare
hos en megalitgrav.
439