53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

De som använde megalitgravarna hade en omfattande mytologisk föreställning
som omfattade naturen omkring dem och universum i övrigt,
samt en förklaring på hur allting hade uppstått och hur man upprätthöll
en god relation med den andliga världen. Dessa myter och föreställningar
kunde delvis återges med fasta symboler, såsom specialgjorda föremål, särskilda
ristningar och konstruktionsdetaljer, men också genom handlingar
av skilda slag där riterna och ceremonierna var viktiga för att betona de
gångna händelser och skeenden som dessa myter syftade på.
I deras världsbild kan också en direkt förfädersdyrkan ha varit viktig,
där aktiviteterna snarare bör ha varit utformade som en sökande efter
kontakt, vilket skapade en känsla av närvaro med de bortgångna och ett
deltagande med deras andar. Sådana aktiviteter var möjligen relativt avancerade
och kan ha varit sammankopplade med en slags meditation, drömresa
eller medvetandeförändring.
För att kunna ägna sig åt sådana andliga aktiviteter var det viktigt att
vissa delar i megalitgravarnas konstruktion förstärktes och betonades på
ett tydligt sätt, för att underlätta aktiviteterna i sig eller stimulera de abstrakta
tankar som de närvarande önskade upprätthålla.
Användarnas andel av befolkningen
Det finns flera skäl som talar för att deras andel av den totala befolkningen
var mycket liten, dels finns det bara megalitgravar i vissa områden, dels
är antalet i regel mycket litet gentemot den förväntade befolkningen i området.
En jämförelse med exempelvis flintyxor kan för Sveriges del visa att
antalet flintyxor är mycket högt i Skåne och södra Halland samt har en
vid spridning i landskapet, medan megalitgravarna är extremt få i jämförelse
samt till skillnad från flintyxorna, som nästan bara förekommer relativt
nära kusten. I Bohuslän däremot är flintyxorna betydligt färre till antalet,
relativt sett, men även här har flintyxorna återfunnits i hela landskapet,
medan megalitgravarna är starkt koncentrerade till kusten. I Västergötland
däremot kan man visserligen se en vid spridning av flintyxor i
hela landskapet, men här finns en stor koncentration till Falbygden där
gånggrifterna byggdes, men trots denna skenbara likhet förekom det ingen
ökning av antalet flintyxor under den tid när gånggrifterna byggdes gentemot
tiden dessförinnan när megalitgravar inte förekom alls. På så vis
framgår det att de personer i samhället som använde flintyxor inte alls
tycks ha varit samma personer som använde megalitgravarna.
De som använde megalitgravarna bör ha tillhört ett särskilt skikt i
samhället och var åtskilda de som hade enklare uppgifter eller ägnade en
stor del av sin tid till bondenäringen. Detta är fullt möjligt för att inte säga
troligt att en sådan skiktning av samhället redan var fullbordad och bejakad,
både i tidiga indoeuropeiska och i egeiska bondesamhällen i samband
med att de etablerades i Europa, men också i viss mån hos samhällen med
568