53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

itualer, men bara som ett komplement och inte som den egentliga orsaken
varför megalitgravarna byggdes. Detta framgår hos gånggrifterna vars
kammare bara till en mindre del är reserverad för gravsättningar. Inledningsvis
byggdes samma typ av långhögar i södra England, vilket medförde
att dessa andliga aktiviteter även förekom här, men i samband med en
övergång och ett närmande till de traditioner som var rådande i Bretagne
tycks detta ha upphört eller minskat kraftigt. Liknande gravsättningar har
sedan återkommit men först flera sekler senare när denna tradition även
spreds västerut och nådde delar av Frankrike. Däremot nådde aldrig traditionen
att gravsätta ett mindre antal utvalda personer ner till Malta, vars
megalitiska tempel hade en aktiv andlig verksamhet utan detta inslag, vilket
även bör ha förekommit ända upp till Bretagne inledningsvis.
En variant på detta är huvudkulten, som innebär att man tog bort huvudet
från den döda kroppen och använde det i särskilda ritualer. En variant
på detta tema kan vi läsa om rörande guden Oden som preparerade
Mimers huvud på ett sådant sätt att det berättade hemligheter för Oden
om andra platser eller tidsperioder så att han höll sig underrättad om alla
dolda hemligheter i världen. Tydliga spår finner vi på Malta, men de ögon
som återges på keramikkärl i södra Spanien, i Bretagne, på de brittiska
öarna och i Skandinavien antyder att dessa också ska tolkas som ett inslag
av denna kult.
Målet med megalitgravarna i västra Europa var att bygga artificiella
grottor som skulle användas för anderesor av schamaner och de jordbrukande
folkens andliga ledare i samhället, men där förekomsten av gravläggningar
inne i kammaren tycks ha varit sällsynt eller rent av obefintligt
under den inledande perioden och etablerats först i slutet av megalitgravarnas
tidsperiod. Ingenting i konstruktionen ger stöd för att detta var
något viktigt, varför det inte heller på konstruktionsmässiga grunder går
att avgöra när denna tradition påbörjades, bara att den var marginell i omfattning.
Megalitgravarna var till för de levande, inte för de döda. De
skulle avbilda valda delar av den rådande kosmologin samt underlätta
andliga aktiviteter såsom anderesor.
Målet i nordöstra Europa skilde sig delvis från detta eftersom deras
förebild var de säregna trapezoida långhusen och ytterst husen vid Lepenski
Vir, vars funktion fortfarande är okänd, men där man i varje fall inte
har varit permanent boende. Istället bör dessa hus ha haft en andlig funktion.
I Polen genomfördes ett kulturellt lån från kulturerna längre österut,
varvid man återinförde den forna traditionen att gravlägga enstaka personer
under golvet. När mallen sedan successivt förändrades genom påverkan
västerifrån, för att efterlikna mallen i Bretagne och de brittiska öarna,
bibehölls traditionen att gravsätta ett urval personer, men detta var sannolikt
bara en sekundär funktion gentemot megalitgravarnas primära funk-
625