53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

ASTRONOMI
Valet av orientering av kammare, gång eller något annat väsentligt i konstruktionen
såsom långröse eller långhög, var sannolikt aldrig slumpmässigt,
utan styrt av medvetna val där man bestämt i förväg åt vilket håll de
skulle vara riktade. Att i efterhand kunna avgöra och slå fast vad de hade
för riktning är ofta mycket svårt, trots att det finns en hel del tydliga indikationer
eller separata lösningar för enskilda megalitgravar.
Generellt sett kan man se att gång eller kammaröppning är vänd åt
öster, sydöst eller rakt söder ut. Det gäller de flesta megalitgravarna i hela
Europa och ibland är riktningen ännu mer koncentrerad åt ett visst håll.
Mot detta kan man ställa ett mindre antal megalitgravar som har en riktning
västerut istället samt några få som är riktade norrut.
Nästan inte en enda undersökning av riktningarna antyder att det kan
vara platser i landskapet man har fokuserats på. Ett undantag berör måhända
trakten runt Carrowmore på Irland. I övrigt förefaller det mer troligt
att det har varit händelser på himlavalvet som styrt intresset till vissa
riktningar. Detta skiljer sig kraftigt från de bandkeramiska långhusens
orientering, vilka snarare tycks ha en riktning ner mot trakten omkring
Lepenski Vir vid floden Donaus flöden genom Järnporten.
Strax efter megalitgravarnas tid framträder omfattande astronomiska
kunskaper av likartat slag i bland annat Egypten.
Horisontpassage
Himlakropparna rör sig på himlavalvet och ändrar position gentemot varandra
på ett fast och regelbundet sätt, som visserligen innebär vissa variationer
över tid, men inte större än att bara den som bedriver långvariga
eller i varje fall medvetna observationer kan iaktta dem. Uppe på själva
himlavalvet händer sällan någonting särskilt eller avvikande i en enskild
riktning vilken kan betraktas som så viktigt att det bör ha fångat någons
intresse, eftersom allting alltid rör sig och inte kan ses som en enskild riktning.
Således är det inte heller något att orientera en megalitgrav efter.
En av de få händelser som har en enskild riktning uppe på himlavalvet
är det som sker plötsligt och oväntat, som exempelvis uppkomsten av en
supernova. Andra händelser är centrum för en meteoritskur, en solförmörkelse,
början och slutet på en månförmörkelse samt när månen passerar
och således täcker en planet eller en stjärna.
305