53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Inre geometri i megalitgravar
I enstaka fall har antalet markfasta stenblock varit av sådan art att de kan
tolkas geometriskt eller astronomiskt. Det gäller bland annat några av de
förnämsta megalitgravarna i Bretagne och på Irland. Indirekt berörs även
sju-stenars-kammaren i Portugal och Galicien.
På Falbygden har runt 2/3 av gånggrifterna en gång som är placerad
exakt på mitten av kammarens långsida samt vinklad exakt vinkelrätt mot
kammarens längdriktning. Detta skulle vara en omöjlighet om de inte
hade blivit uppmätta i samband med byggandet av dem. Samma tendens
finns också i Skåne och Danmark. På andra platser i Europa är megalitgravarna
i regel inte byggda på ett sådant sätt att detta går att avgöra.
Den vinklade vägen
De äldsta gångarna som ledde in till kammaren var sällan alldeles raka
utan medvetet slingriga, sett ovanifrån. Om detta är en slags kopia av de
smala gångar som förekommer i naturliga grottor, är konstruktionen förväntad,
men det kan ha varit mer än så. Detta tänkande verkar ha inspirerat
de som anlade Cursus i England, vilka på samma sätt slingrar en aning
och sedan böjer av mycket svagt i sin utsträckning vid en eller ett par platser.
Just denna svaga men distinkta böj eller knix, på en för övrigt rak väg,
kom sedan att prägla de Alignements som anlades i Bretagne under den
tid som följde strax efter megalitgravarnas egentliga tidsperiod.
Den vinklade raksträckan hos Alignements har en del särdrag som
förekommer hos långhögarna. Det är en svag höjdskillnad från den ena
änden till den andra, med de högsta stenblocken i väster. Detta kan
jämföras med de långhögar i Danmark och Sverige som har förhöjda kortsidestenar
i kantkedjan, vilka ofta är högst i väster och bara i enstaka fall i
öster.
Den västra kortsidan hos Alignements har precis som långhögarnas östra
kortsida ett särskilt arrangemang. vilken i flera fall består av en geometriskt
sett avancerad oval markerad av resta stenar. Vad långhögarna har
haft för konstruktion är fortfarande oklart, men de tycks alltid ha varit
fyrsidiga.
Liknande vinklade processionsvägar eller Avenyer finns också i England
där exemplen vid Stonehenge och Avebury är några av de mest tydliga.
I dessa fall är det Stonehenge respektive Avebury som utgör cirkeln
vid de vinklade vägarnas slut i väster som är större och högre än det som
finns eller har funnits i den östra änden. Ännu ett exempel på detta
arrangemang är i Egypten, där pyramiderna vid Gize har en motsvarande
430