53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Megalitgravar med sidorum (bikammare) kan ha ettdera av följande alternativ,
vad gäller sidorummets placering i kammaren.
• Mitt emot kammaröppning, gäller främst enskild bikammare
• På en annan plats i huvudkammaren, men inte mitt emot
kammaröppningen, gäller främst enskild bikammare
• Utspridda runt en mittkammare, där en av dem är mitt emot
kammaröppningen
• Två eller flera sidokamrar på vardera sidan längs en slags korridor
som tar vid efter kammaröppningen, samt ibland med en bikammare
längst in och mitt emot kammaröppningen.
• Med ingång enbart från en annan sidokammare.
• Med ingång från en förgård, men inte från kammaren.
• Med ingång från utsidan av kantkedja, röse eller hög, men inte från
huvudkammaren.
Två skilda traditionsområden
Denna sammanställning visar hur pass olika kamrarna kan vara rörande
en enda av de mer väsentliga egenskaperna. En av orsakerna är att kamrarna
utvecklats från två skilda områden och successivt påverkat varandra.
Utvecklingen under ett par tusen år av såväl kammare som den omgivande
kantkedjan eller förhöjningen, visar hur de olika områdena med
megalitgravar i Europa påverkade varandra. Europas äldsta megalitgravar,
i nordvästra Frankrike, hade en gång som ledde fram till en enkel rundad
eller polygonal kammare. I enstaka fall förekom något senare fyrsidiga
små rum utan gång, vilka var helt täckta, men denna tradition upphörde
ganska snart. Först genom en påverkan från de brittiska öarna, delades
kammaren upp och fick inre rum, antingen i form av en uppdelning i en
serie inre rum som följde efter varandra på ömse sidor om en korridor
eller som en anslutning av ett enda eller enstaka små sidorum eller en bikammare.
De äldsta megalitgravarna i Polen, Skandinavien och England, med
små fyrsidiga kamrar som är placerade inom en betydligt större långhög,
hade en tydlig förebild i husen vid Lepenski Vir, vars trapezoida husform
med en rektangulär härd kom att bli normgivare för megalitgravarnas
kammare. Mallen på husen från Lepenski Vir kom via de bandkeramiska
långhusen att utvecklas till de äldsta megalitgravarnas långhög i norra och
nordöstra Europa, medan den stenbyggda härden inne i husen vid Lepenski
Vir blev förebilden för kammaren. Härden var placerad strax innanför
den halvcirkulära förgården på den breda kortsidan, efter samma princip
som hos megalitgravarna. I norra Europa fick långhögarna på motsvarande
sätt en kammare vid den bredare kortsidan. Säreget nog saknas alla
396