53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Gravrum och tempelrum
Megalitgravar består av många andliga symboler som tillhör de djupare
delarna av kosmologin, vilka framhävs på olika sätt. I kammaren eller i
förekommande fall någon av dess bikammare, förekommer det att man
har placerat döda förfäder, men omständigheterna omkring detta är
oklart. Ibland tycks detta ha varit vanligt, för att inte säga allmänt, ibland
tycks det ha varit ovanligt eller rent av obefintligt. Detta leder fram till
frågan ifall megalitgravar ska kallas gravar eller tempel, eller om de haft
olika huvudsakliga funktioner i olika områden och vid olika tider.
Olika typer av förvaringar av de döda
Att definiera ordet grav är ingen enkel uppgift. Normalt menar vi en särskild
plats där den dödes ben deponerats i avsikt att de ska få vara ifred,
men variationen är mycket stor. En del personer grävs ner, medan andra
förvaras öppet, såsom i katakomber, eller i adliga och kungliga kistor eller
sarkofager som är förslutna med lock men med luft runt om. Ytterligare
en del har mer eller mindre mumifierats på något sätt så att de kan ha en
framträdande plats i ett öppet område och vara fullt synbara, varav vissa
dessutom tas ut emellanåt och används vid ritualer. Ännu en variant är
lämningarna efter heliga personer, som med flit och avsikt kan sönderdelas
och spridas till många olika personer som anser att det förekommer en
inbyggd helig kraft i dem och som använder dem i diverse ritualer.
Med begreppet grav brukar vi vanligen mena en mer eller mindre slutgiltig
eller i varje fall mycket långvarig förvaring av den döde i avsikt att
lämningarna ska få vara i fred. Övriga typer av förvaringar bör snarare
kallas reliker än gravar. Det gäller där den döde ska användas i ritualer,
antingen på den plats där den döde placerats på ett synligt sätt, alternativt
på en plats i kammaren varifrån den döde kan tas ut och sedan flyttas runt
till skilda platser i bygden dit den döde förts för att kunna medverka vid
riter som andliga ledare genomförde.
De döda som återfinns vid Lepenski Vir och under golvet i många andra
hus från den tiden samt under markytan i långhögarna är således tveklöst
gravar enligt denna avgränsning, men de döda som placerats i megalitgravar
behöver inte ha skett i slutgiltiga gravar utan de döda kan lika
hög grad betraktas som reliker som skulle användas av de levande i samhället.
Olika syften med att anlägga gravar
När man allmänt säger att megalitgravar är gravar, är det få som reagerar
och ställer följdfrågor, som om allting vore förklarat och klart. Tiden mellan
oss och de människor som byggde dem är som bortblåst. Vi förväntas
589