53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Vanligen har öppningarna varit fyrsidiga, men exempel på runda öppningar
finns också, vilket alltid gäller för de kamrar som har gavelhål. I enstaka
fall förekommer även den triangulära formen. En del tidiga megalitgravar
i Bretagne var slutna och saknade öppning. Detta var standard för alla
tidiga dösar i Tyskland-Polen och södra Skandinavien.
Husen vid Lepenski Vir hade som helhet en triangulär form sett framifrån.
Husets bredd och de två väggsidorna som lutade mot varandra var
lika långa, enligt de beräkningar som utförts på stolphålens form och lutning.
Därmed bildade husets form en liksidig triangel. Möjligen hade husen
en ingång eller öppning med samma form, men det är bara ett antagande
utifrån en lermodell och enkla ristningar som tycks avbilda denna
typ av hus. Däremot vet vi ingenting om hur de bandkeramiska långhusens
entréer såg ut, eller ens mer exakt var de var placerade på kortsidan.
Dylika trianglar med spetsen vänd uppåt återfinns minst två gånger i
megalitiska sammanhang. Det ena fallet gäller yngre dösar i Bohuslän, vilka
hade tresidig kammaröppning, vars ingång till kammaren var triangulär.
Formen uppstod genom att de två intillstående väggstenarna antingen
lutade mot varandra eller hade huggits ut så att den triangulära formen
uppstod. Ett fåtal andra megalitgravar i Skandinavien har också sådana
triangulära öppningar. Däribland några gånggrifter samt öppningen till en
bikammare i en gånggriftskammare i Danmark. Enstaka finns också på de
brittiska öarna. Det andra fallet gäller förhållandevis unga Tholoi i Grekland,
byggda långt efter den egentliga megalitgravstiden, som emellanåt
hade en extra öppning ovanför den ordinarie rektangulärt formade öppningen
in till kammaren. Den övre kammaröppningen hade i dessa fall en
triangulär form med spetsen vänd uppåt. Denna form är densamma som
för den grekiska bokstaven delta ( Δ )och dess betydelse var just öppning.
Gavelhål
Den runda öppning som är relativt vanlig hos typen Tholos i den södra
delen av den Iberiska halvön, både för kammarens öppning och in till
sidorum, saknar tydliga företrädare med ett enda undantag när. Det gäller
den säregna grupp av stenkammargravar i sydvästra Tyskland med utlöpare
både i Schweiz och östra Frankrike, vars långsmala och rektangulära
kammare har gavelhål. Tidigare inom forskningen betraktades dessa tyska
gavelhål som relativt unga och daterades till tiden närmast efter den
egentliga megalitgravstiden, men moderna C14-dateringar för dem tillbaka
flera sekler, så att de blir samtida med Tholoi eller rent av är äldre
än dem. En tänkbar lösning på detta förhållande är att många hus och
byggnadsverk såsom megalitgravar hade runda öppningar, men att dessa
var byggda i förgängliga material, som trä, varför de inte blivit kvar till
vår egen tid på annat sätt än genom dessa exempel i sten. I så fall kan vi
409