53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

manbyggda. I Grekland ligger Tholoi gärna gruppvis i landskapet liksom
Mastaba och pyramider i Egypten, ibland relativt nära varandra.
Orientering
Megalitgravarnas orientering kan återges på många olika sätt, eftersom
man kan ta hänsyn antingen till kammarens, gångens eller den eventuella
kantkedjans riktning. Dessutom kan orsaken bakom den valda riktningen
variera, eftersom de inte behöver vara orienterade mot himlavalvet, utan
kan också syfta mot platser längre bort i landskapet eller ha andra orsaker.
Vid Lepenski Vir är samtliga hus byggda så att husöppningarna är vända
mot floden och således vinkelrätt mot Donaus flöde och strömriktning,
vid vars västra strand husen ligger samlade. Denna orientering och fokusering
till vattnet kan uppfattas som den verkliga orsaken till denna enhetliga
placering. Å andra sidan är den breda kortsidan där öppningen är placerad
även vänd mot öster vilket också kan ha haft en viss betydelse.
De bandkeramiska långhusen i centrala Europa har skiftande riktningar,
men de har en sak gemensamt. De förefaller i de flesta fallen vara riktade
mot trakten av Lepenski Vir, varifrån den bandkeramiska kulturen
till viss del kan räkna sitt ursprung, i varje fall vad gäller byggandet av de
säregna långhusen som är kännetecknande för denna kulturgrupp.
Naturliga grottor, som tänkbara föregångare till de franska megalitgravarna,
saknar likartad orientering och kan ses som slumpmässig.
Astronomiska riktningar
Megalitgravarna i Europa har en någorlunda likartad spridning eller fördelning
vad gäller orientering och riktningarna av gång och kammare,
vilken skiljer sig från långhusens fokusering ner mot Balkan men också
gentemot grottornas slumpmässighet. Inte heller kan de jämföras med de
egyptiska riktningarna mot norr. Här är istället de allra flesta riktningarna
samlade i en östlig riktning, inom månens och solens horisontpassager,
men en mindre andel är riktade åt motsatt håll, åt väster. Att det är just
solen och månen som tilldragit sig deras intresse, visas av att flera ansamlingar
av riktningar hos megalitgravarna även överensstämmer med de
riktningar som är väsentliga vad gäller horisontpassager hos sol och måne.
Det kan gälla solens som månens horisontpassager vid viktiga datum på
året, såsom vintersolståndet, sommarsolståndet, höst- och vårdagjämning
samt de fyra datum som befinner sig exakt emellan dessa. Det gäller också
månens ändlägen enligt 18,6-års cykeln. Utöver denna gemensamma strävan,
förekommer en serie riktningar som motsvarar solens uppgång runt 1
mars, som inte kan förklaras på ett enkelt sätt, men som också är gemen-
428