53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

land de snarlika typerna, medan antalet är betydligt lägre i övriga delar
av Europa. Ett helt nytt område är mindre delar av Ryssland, i närheten
av Svarta Havet, som anammade hällkistor med gavelhål under en relativt
sen tid.
Parallella och efterföljande typer
Megalitgravar var inget isolerat fenomen som saknade varianter. Tvärtom
kan vi ana att det var ett resultat av flera traditioner, riter, mytologiska
föreställningar, symbolvärden och inte minst byggnationer eller särskilda
naturplatser som användes av speciella skäl. På så vis kan man räkna in
många av de udda byggnadsverken i gruppen av parallella typer, från
långhus, rituella palissader, grottor och klipphyllor samt kulthus av alla de
slag, såsom Tustrup-hus och megarontempel.
En minst lika viktig grupp är de maltesiska templen som i hög grad
följer megalitgravarnas arkitektur och byggnadsstil, liksom egyptiska Mastabor
och pyramider, vars byggnadsdetaljer ibland kan jämföras med megalitgravarnas
konstruktion.
När den huvudsakliga perioden med megalitgravar upphörde strax efter
3000 f.Kr. fortsatte traditionen med megalitgravar på några få platser
i Europa. Antingen kom den att stanna av och ebba ut eller så fortsatte utvecklingen
till nya typer, vilket främst skedde på södra Irland, i Bretagne
och Normandie samt i västra Spanien. Under den efterföljande perioden
var Europa uppdelat i två huvudområden. I väster dominerade klockbägarkulturen
och i öster den snörkeramiska kulturen, som i Sverige kallas
stridsyxekultur. I den sistnämnda kulturgruppen är stenkistor mycket
ovanliga, men i västra Europa är enkla stenkistor förhållandevis vanliga i
en del områden. Dessa stenkistor är ibland bara 1 meter i längd och bredd
samt saknar alla de detaljer som kan förknippas med megalitgravar. Därför
är inte dessa stenkistor en utveckling från megalitgravarna utan enbart
en enkel stenkista runt den döde som gravlagts och ingenting annat. Områden
med relativt många stenkistor av detta slag är bland annat Storbritannien
och södra Frankrike, men de förekommer också i många andra
områden.
Vid sidan av dessa enkla stenkistor förekom direkta efterträdare till
megalitgravarna i ett mindre antal områden i Europa, vilka hade flera särdrag
i konstruktionen som var urgamla och pekade på en annan användning
än att bara vara platsen där ett urval personers ben placerades.
Främst gäller detta Bretagne och Normandie i Frankrike, Andalusien i
Spanien och delar av Irland.
59