53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Slutet på en epok och början på en ny
Från 3300 f.Kr. skedde en rad förändringar i västra Europa som till slut
skulle ödelägga traditionen att bygga megalitgravar. Det var en lång och
utdragen period när traditionen att bygga och använda megalitgravar
upphörde, men inom respektive område tycks det ofta ha gått ganska fort,
eller tvärtom mycket långsamt.
Det första tecknet på en förändring var den stilmässiga anpassning i
norra Europa efter det stilideal som gällde i Bretagne. Vid övergången till
stordösar, gånggrifter, Hunebedden och Passage Tomb samt Maes Howetypen
runt 3350-3200 f.Kr. skedde ofta en märkbar krympning av utbredningen,
inom de forna områdena, men med en expansion till ett par nya
områden som Falbygden och Nederländerna samtidigt som den upphörde
i södra och mellersta Jylland. Därefter tycks all verksamhet ha stabiliserats
vid megalitgravarna under några sekler framöver innan den närmast totala
nedgången inträffade runt 2900 f.Kr. och tiden närmast därefter.
En orsak till denna nedgång var att den snörkeramiska kulturgruppen,
som var ett direkt arv från den bandkeramiska kulturgruppen, snabbt och
effektivt hade spridits i stora delar av nordöstra Europa under perioden
2950-2800 f.Kr. och återgått till många av de traditioner som förekom
före långhögarnas och megalitgravarnas tid samt även återinfört de forna
stilidealen hos fler föremålsgrupper samt gravläggning under markytan
där personen lades i liggande sovställning . Detta medförde att all verksamhet
vid megalitgravarna upphörde och att alla spår av influenser från
västra Europa försvann. Det enda betydande kulturelementet som aldrig
återinfördes inom den snörkeramiska kulturgruppen, utan tvärtom försvann
helt, var långhusen, vilka tidigare hade gett upphov till långhögar
och senare megalitgravar.
Ungefär ett sekel senare fick klockbägarkulturen en liknande explosionsartad
utbredning i stora delar av västra Europa runt 2800 f.Kr., från
Skottland till södra Spanien, men även om den kulturen inte verkar ha
gynnat megalitgravarna har den av allt att döma sällan på något konkret
sätt missgynnat den. I vissa områden blev aktiviteterna vid megalitgravarna
kvar och lämnade spår efter kulturens keramikkärl eller andra föremål,
men i regel ebbade de aktiviteterna snabbt ut och försvann. Klockbägarkulturen
anammade aldrig megalitgravarna rent generellt, bara i enstaka
fall, men motsatsen gällde det sidospår i form av Stone Circles och Henge
på de brittiska öarna som etablerats innan klockbägarkulturen och som
under klockbägarkulturens tid utvecklades vidare. Detta kan också betraktas
som ett konservativt beteende eftersom deras föregångare delvis var de
Rondels och Causewayed Camps som var äldre än megalitgravarna. Dessa
Stone Circles och Henge blev den nya tidens utvalda rituella platser på de
541