53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

ROCK-CUT TOMB och HYPOGEUM
Ifall det var de naturliga grottorna som inspirerade människorna i Främre
Orienten att hugga upp ihåliga rum nere i berggrunden eller om det var
traditionen att gravlägga utvalda människor under golvet till boningshusen
vet vi inte, men från en relativt tidig del av bondestenåldern började
man skapa håligheter för enstaka gravläggningar och eventuellt för andra
mer rituella aktiviteter. Det var i dessa trakter som man emellanåt gravlade
sina döda anhöriga under golvet till husen, vilket sedan spreds åt olika
håll. Möjligen ska dessa Rock-cut Tombs ses som dels en fortsättning på
traditionen att gravlägga under golvet, nere i jorden eller i berggrunden,
dels en variant av gravläggning i naturliga grottor.
Dessa Rock-cut Tombs är antingen enkla små rum som består av en
mindre rundad eller mer fyrsidig urgröpning i berggrunden, vilka antingen
har haft ett eller flera lösa takblock, eller varit mer avancerade med en
nedåtlutande gång som lett fram till en trång passage in till en kammare
långt in i berget. En del Rock-cut Tombs har haft sidorum eller flera kamrar
vid korridorens slut och i enstaka fall även varit byggda i två eller flera
våningar, men blir de så avancerade brukar de kallas Hypogeum.
Spridningen tycks ha gått från östra Medelhavsområdet till den västra
sidan ungefär samtidigt som den senare delen av den egentliga megalitgravstiden
eller runt 4000-3500 f.Kr., för att sedan bli dess efterträdare
och i viss mån ersättare i områden som södra Spanien. En liten grupp
Rock-cut Tombs ligger koncentrerade runt 10 mil öster om Paris i nordöstra
Frankrike, vilka är relativt sena i tid och efter de egentliga megalitgravarna.
Utöver detta finns en säregen och unik uthuggning i ett löst
stenblock på Orkneyöarna i Skottland, vilken också har antagits tillhöra
en senare del av bondestenåldern.
I kärnområdet vid Medelhavet kom traditionen att bli kvar mycket
länge och fanns fortfarande kvar under etruskisk tid, eller den italienska
järnåldern.
252