53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Typ 1-2
Hos de äldre gånggrifterna (typ 1) finner man i Skåne att det var framför
allt kammaren som utökades medan gången växte i storlek först hos typ 2.
I Bohuslän var det tvärtom. Kammarens storlek ökades bara måttligt medan
gångens längd utökades kraftigt. Även här var det först under typ 2
som både kammare och gång hade nått sina fulla proportioner. Typ 2 är
betydligt vanligare än typ 1, bland annat beroende på att stilidealet bakom
typ 2 bör ha introducerats strax efter typ 1, det vill säga omkring 3300
f.Kr. men det kan ha rört sig om något enstaka årtionde.
Överlag är de skånska gånggrifterna betydligt mer symmetriska i formen
samt mer snarlika varandra inbördes än i Bohuslän.
Typ 3
På Falbygden saknas typ 1 och typ 4, men det finns minst 14 gånggrifter
av typ 2. Genomgående är de byggda efter ett stilideal som ligger mycket
nära det skånska, samtidigt som de inte tycks visa några kontakter med de
bohuslänska. Endast på Falbygden kom typ 2 att utvecklas vidare och typ
3 kan därför ses som en lokal vidareutveckling för Falbygden. Det som utmärker
denna typ är att kammaren har blivit rektangulär. I många fall är
gången placerad exakt mitt på ena långsidan och exakt vinkelrätt mot
kammarens längdaxel, precis som hos många skånska gånggrifter. Till
skillnad från de sistnämnda har många av gånggrifterna på Falbygden fått
en gångtapp och en gångmarkeringssten. Jämförs gånggrifterna av typ 2 i
Skåne med samma typ på Falbygden är likheten slående, både generellt
sett och vad gäller detaljer. Olikheterna framträder först genom att gånggriften
på Falbygden utvecklats vidare till typ 3, vilket aldrig skedde i
Skåne eller någon annanstans i Norden. Detta antyder att de flesta av
gånggrifterna typ 1-2 byggdes omkring 3350-3300 f.Kr., vilket stöds av
andra dateringar.
Ett särdrag för en del av Falbygdens gånggrifter är att de till skillnad
från andra områden, har en utplacering i landskapet som återger avancerade
geometriska formationer utifrån bland annat Gyllene snittet och den
pythagoreiska triangeln, på ett sätt som inte är slumpmässigt – i så fall
skulle det förekomma överallt.
Typ 4
Typ 4 kan ses som en fortsatt utveckling av typ 2, där taket och högen
förändrades efter förebilder som närmast fanns i östra Tyskland och på de
brittiska öarna. Väggstenarna i kammaren kompletterades med krage
samtidigt som kallmuren mellan väggstenarna blev kompakt och emellanåt
extremt bred, som om de ersatte smala väggstenar. Allt detta täcktes av en
hög som, till skillnad från normalt hos typ 1-2, sträckte sig upp till taket
130